Direktlänk till inlägg 3 februari 2011
Det är ganska sorgset om man tänker efter, Människor man känt hela sitt liv kan bara försvinna, försvinna för flera månader... Sedan komma tillbaka, titta förbi då & då - för att sedan försvinna igen.
Människor som man sett upp till sedan man var i blöjan, kan plötsligt förändras - Från den snälla blonda pojken, till den kriminella, farliga killen. Men ändå så ändras det inte, man ser fortfarande lika mycket upp till personen, oavsett om det går uppåt eller nedåt. Man slutar aldrig tro, man slutar aldrig hoppas & man slutar aldrig be. För vem vet? den dagen kommer då allt ändras - till det bättre. Eller så kommer nedgången alla väntar på, som flera också hoppats på.
Ibland funderar jag för mig själv... Vad var det som gick fel egentligen? Vad var det som hände? Umgänget, Grupptryck eller bara en grym osäkerhet? Man kan aldrig skylla på någon annan - för man har ett eget val i allting. Oavsett om det är att sätta sig i en bil med en onykter förare, tacka ja till droger eller göra något kriminellt med någon annan. Man har alltid ett val, ett eget val. Det finns alltid en lättare, bättre väg ut - Men som många, nästan ingen ser. Dom väljer att ta den "spännande vägen", och det slutar oftast i - Kaos. Beroende. Elände & Våld. Den vägen som många tänker "tar för länge" eller "inte duger" det är oftast den vägen man ska ta, den man egentligen någonstans är den rätta.
Då fick jag sagt det jag ville. Punkt på det.
Nyfikna människor.. En bild på Instagram gör att man får 50st fler unika besökare, sjukt. Spekulationer och skitsnack.... Varför är jag inte ens förvånad?! ;) ...