En dag var man lycklig. Hade pojkvän, en underbar hund och kände sig älskad. 

Idag borde jag egentligen vara lyckligare. Jag har världens underbaraste vänner, den starkaste familjen, fortfarande den bästa hunden i mina ögon. Och så känner jag mig uppskattad. Och älskad. 

Men ändå är det något som fattas. Den där lilla pusselbiten. Pusselbiten som gör mig hel.

Jag gråter inombords fast jag inte vill. Jag vill inte tänka efter för mycket. Jag vill ta dagen som den kommer. Göra saker som gör mig glad. Göra saker med underbara människor. Inte tänka efter innan jag gör något. Bara vara. Vara den som jag egentligen är. Spralliga, busiga och energiska jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet rullar på i vanlig ordning.. Men ingen dag är sig ändå lik. L är redan ett halvår(!), och tiden går som vanligt - alldeles för fort. Skönt när träningen kommer igång på riktigt igen, när min trogne träningskompanjon kommer hem från Grekland...

Nyfikna människor.. En bild på Instagram gör att man får 50st fler unika besökare, sjukt. Spekulationer och skitsnack.... Varför är jag inte ens förvånad?! ;) ...

Orken och lusten att blogga finns inte just nu. Instagram är något jag hellre uppdaterar, där jag kan välja mina följare. LLLARSSSON heter jag där! ...

Inget ord kan beskriva min kärlek för denna lilla krabat. Han som förgyllt våra liv och gjort det verkligt värt att leva. Våran supersnälla kille, Mamma älskar dig till månen och tillbaka. ...