Direktlänk till inlägg 3 januari 2012
Idag vill jag så mycket... Jag vill ut och resa. Jag vill upptäcka världen ännu lite till. Samtidigt som Alanya etsat fast sig i bakhuvudet på mig. Yes, jag vill tillbaka. Jag vill kunna sitta på balkongen en sen kväll och beundra trafiken, alla människor som går på gatan... Skratt, tårar och skrik. "Hey miss blonde girl" eller "Svenska flicka sockerdricka" Ja, jag saknar det faktiskt. Jag som trodde jag lagt det på hyllan för bara ett par år.. Men nej.
Och alla får då tro precis vad dom vill om att jag åker dit så pass mycket. Men vet ni vad? Jag tror dom flesta bara är avundsjuka. För vad annars är det? Jag älskar Alanya, den mysiga stämningen på Atatürk, den hektiska och musikfyllda Bazaaren. Alla som försöker med allt bara för att man ska köpa en tröja av dom. Äppel téet som smakar ljuvligt. Att öppna en kall Efes en kokhet kväll på balkongen. Att träffa människor man "känner" sen förut. Att få strosa omkring, anonym i världens bästa stad. Att få slippa Överkalix.... Bara för en vecka. Känslan av att sätta sig på flyget och veta att man är påväg, påväg till ett ställe där allting känns bra. Ett ställe man verkligen trivs på. Jag älskar Alanya, Turkiet..
Ja, you name it! Nu ska jag försöka få med mig någon trevlig själ och sticka iväg... Kanske i Maj!? Adam har blivit less på mitt tjat om Turkiet, så han lär jag ju aldrig få med mig :/
Nyfikna människor.. En bild på Instagram gör att man får 50st fler unika besökare, sjukt. Spekulationer och skitsnack.... Varför är jag inte ens förvånad?! ;) ...