Den här bloggen är mitt ställe där jag kan lätta på hjärtat, dag som natt. 

Idag har jag funderat, nästan för mycket. På hur livet blev. Visst, livet är inte ens halvvägs förhoppningsvis. Men min tuffaste tid i livet har börjat gå över. En period där mitt humör ena dagen varit på topp, för att sedan ändras nästa dag och vara åt helvete. Jag har velat låsa in mig, stänga av telefonen och bara skita i allt vissa dagar. Vissa dagar har det känts som att jag svävat på rosa moln. 

De senaste åren har varit som en berg- och dalbana för mig. Det har varit den värsta tiden i hela mitt liv. Den absolut värsta. Som Mormor sa till mig: "Jag tror inte du berättat allt som hänt inom dom dära fyra väggarna"

Helt rätt. Det finns vissa grejer jag aldrig kommer att berätta till någon. Det finns saker jag inte ens berättat till Johanna som varit min allra närmaste vän genom dessa år. Det finns saker jag helst vill förtränga, bara glömma och gå vidare. Men det gör så jävla ont. Så ont. Många saker har jag förträngt, men vissa saker sitter kvar där, som ett ärr som etsat sig fast på kroppen. Många förstår nog inte, och kommer aldrig göra det heller. Jag har så många gånger varit påväg att berätta det till mina vänner. Men lika fort inser jag att det inte går. Absolut inte. På ett eller annat sätt kommer någon mer få reda på det. Lika bra att knipa, sätta på ett leende på läpparna och låtsas. Låtsas som att jag glömt allt. Allt som varit, och allt som farit. Idag är det bara minnen. Ingenting man kan ändra på. Det var mitt fel. Jag var för ung, för dum och för blåögd. Jag var för svag. En svag länk i en kedja som gick sönder gång på gång. Jag la skulden på mig själv gång på gång fast jag inte gjort fel. Jag tog emot allt. Jag lät mig brytas ner till botten. Jag lät folk driva mig till vansinne. Jag lät han bryta ner mig psykiskt, dag som natt. Jag lät folk köra med mig. Jag lät mig göra saker jag aldrig skulle kunna tänkas göra idag.

Idag är jag lycklig. Lycklig för alla jag har runtom mig. Lycklig för att jag fått gå igenom eld och vatten. Lycklig för att ha fått uppleva saker många inte skulle drömma om. Lycklig för att jag vunnit varje strid, gått med en rak rygg och hållit huvudet högre än någonsin. Förträngt och glömt. Jag är glad att jag är den jag är idag. Förr kunde jag inte stå på mig, jag lät folk köra med mig hit och dit. Jag lät folk bestämma över mitt liv. Jag lät dom ta min vilja ifrån mig. 

Men idag står jag här. Starkare än någonsin, och ingen, absolut ingen kommer någonsin mer få ta min vilja ifrån mig. 

Jag är stolt över mig själv att jag valt de vägar jag ville gå. Jag var stark. Jag stod emot. Jag valde tillslut en väg som gjort mig lycklig. Inte bara lycklig, utan så mycket bättre. Hur allt än slutar så kommer jag alltid tycka jag valde den rätta vägen. Jag tog ett eget beslut. Jag gjorde det. Jag väcklade ut vingarna och flög min egen lilla väg, utan någon som sa åt mig vad jag "borde göra". 

Det kommer jag fortsätta med. Jag kommer ta mina egna beslut utan att fråga om lov.

"Här blev jag den jag är.
Här kommer jag förbli.
Här har jag längtat bort.
Här har jag känt mig fri.
Här har jag blickat framåt,
men ofta tittat ner. 

Jag har skrivit mina regler,
ingen fick ändra på dom.
Jag tog första bästa vägen ut,
när någon bad mig tänka om.
Det kanske kommer kännas,
det rår jag inte för.
Jag skulle inte ens vara hälften,
utan det jag gör "

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet rullar på i vanlig ordning.. Men ingen dag är sig ändå lik. L är redan ett halvår(!), och tiden går som vanligt - alldeles för fort. Skönt när träningen kommer igång på riktigt igen, när min trogne träningskompanjon kommer hem från Grekland...

Nyfikna människor.. En bild på Instagram gör att man får 50st fler unika besökare, sjukt. Spekulationer och skitsnack.... Varför är jag inte ens förvånad?! ;) ...

Orken och lusten att blogga finns inte just nu. Instagram är något jag hellre uppdaterar, där jag kan välja mina följare. LLLARSSSON heter jag där! ...

Inget ord kan beskriva min kärlek för denna lilla krabat. Han som förgyllt våra liv och gjort det verkligt värt att leva. Våran supersnälla kille, Mamma älskar dig till månen och tillbaka. ...