I Fredags kväll fick jag ett samtal.. Ett samtal som inte innehöll många ord. Men direkt jag såg vem som ringde brände det till i hjärtat på mig. Jag hann fundera, har det hänt något? Tänk är han arg, tänk är han ledsen? Jag jobbar, hinner jag verkligen prata med han? Men efter många signaler svarade jag. Samtalet var kort. - Kan du inte komma till Kalix ikväll och dricka? De händer ju som ingenting... Tänkte om vi skulle ha setts, är ju som ett tag sen. Sa han. - Ja, men du kan ju komma upp någon gång nykter också. Börjar bli månader sen jag har sett dig, blev mitt svar. - Jaha, men du kan ju höra av dig om de händer något. Puss och Kram. - Hejdå, Puss och Kram! De sista orden han sa värmde i hjärtat. Jag vet att han kanske bara ringde för att höra vad jag gjorde och hur jag hade det. Ibland tror jag han saknar oss, fast han inte vågar erkänna det. Han vågar inte erkänna att han står mittmellan två saker. Där dragningskraften är större åt det ena hållet. Den snariga, bråkiga, tuffa vägen. Som han valt framför oss flertalet gånger. Men innerst inne vet jag att han älskar oss över allt annat. Någonstans där långt inne, innanför den hårda, tuffa ytan finns ännu en del av den blonda, busiga pojkens känslor kvar. Jag vet. Och jag kommer alltid veta. Aldrig ge upp. Aldrig.

En dag kommer den dagen jag önskat i så många år komma. Jag vet det.

 

lina

21 februari 2012 19:05

jag har gett upp, jag orkar fan inte kämpa nåmer.. Det är fint att du och alla andra gör det men min energi finns inte för att gråta varje gång det inte svarar nån eller bli ledsen för varje gång det inte står en bil utanför dörren.. Jag älskar han mer än mig själv, mer än allt men det går inte längre.. man kan inte bära någon som hellre faller själv än tar en i handen.

http://allheavensmen.blogg.se

Lina Larsson

22 februari 2012 23:38

Så sant. Men när han är av samma kött och blod som mig så kommer jag aldrig, oavsett vad sluta kämpa... Det har jag lovat mig själv i flera år nu. Visst, man själv tar sån stryk så det finns inte.. Men det är det värt. För mig iallafall. Folk får kalla mig dum, men.. Ja, du förstår :)

 

lina

23 februari 2012 10:31

Ja, du är hans kött och blod. Jag däremot har ett val, inte ett lätt sådant men vissa gånger kan man helt enkelt inte resa sig upp som förut. Tragiskt men sant.

http://allheavensmen.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet rullar på i vanlig ordning.. Men ingen dag är sig ändå lik. L är redan ett halvår(!), och tiden går som vanligt - alldeles för fort. Skönt när träningen kommer igång på riktigt igen, när min trogne träningskompanjon kommer hem från Grekland...

Nyfikna människor.. En bild på Instagram gör att man får 50st fler unika besökare, sjukt. Spekulationer och skitsnack.... Varför är jag inte ens förvånad?! ;) ...

Orken och lusten att blogga finns inte just nu. Instagram är något jag hellre uppdaterar, där jag kan välja mina följare. LLLARSSSON heter jag där! ...

Inget ord kan beskriva min kärlek för denna lilla krabat. Han som förgyllt våra liv och gjort det verkligt värt att leva. Våran supersnälla kille, Mamma älskar dig till månen och tillbaka. ...