Ångest. Beslutsångest. Ilska. Lycka. 

Ibland händer det saker i livet som får ens liv att vändas upp-och ner. 

Idag har jag varit ledig hela dagen. Och det behövdes mer än någonsin kan jag tala om. Fast ändå har jag inte gjort så mycket. Varit till Morfar med Mormor & Mamma, sen har jag varit med Mamma & Pappa upp till tvärån och firat Sebbe i efterskott! :) Sen har man mest gjort absolut ingenting. Trött som jag är hela, hela tiden.. Men är man ledig så är man!  Nu ska jag försöka styra upp det här bankomatkortet och alla mina pengar.. Min ängel till hund har nämnligen för andra gången i sitt liv valt att bita sönder något av mina ägodelar. I höstas var det mina nya pumps, och igår var det bankomatkortet. Åhhhhhh!!! Jobbigt läge. Nej, nu tror jag att jag ska avrunda, och fara hälsa på mina compadres på Tallvik!

Fina, fina Erkki som ställer upp för mig. Du är guld värd!

Lyckan verkar aldrig släppa... Idag fick jag ännu en toppennyhet. Har fått förlängt, så jag får gå kvar på detta schema jag går på nu! Lyckan är total! Känns skönt att veta att man har en säker inkomst, man har ett schema att gå på, och kan planera utifrån det. 

Jobbar hela helgen, och det betyder ännu en nykter helg... Känns otroligt skönt! Dock så håller jag på att längta ihjäl mig för helgen efter det har vi dragit ihop ett härligt gäng och ska dra ut med skotrarna och övernatta i en koja... Just like the old days! :) Det är dom små sakerna som har stor betydelse i livet.

Är det tillåtet att vara såhär lycklig? Är det verkligen det? 

Turkiet i mitten på Augusti... En utomlands resa före sommaren kanske. Kan det bli bättre än så? Jag tror inte det. Nu ska jag spara, spara, spara. Ska fan spärra så jag inte kan beställa ett skit från nelly, lyko, eleven, shopping4net, beautyplanet, modekungen eller något av alla andra ställen jag ser ut att vara stamkund på. Mitt nyårslöfte för mig själv var ju ändå att SLUTA handla. Så efter beställningarna igår är det slut, finito. På riktigt denna gång. Ska man ha råd med att åka iväg får det faktiskt vara bra.. För klänningarna som hänger där i garderoben... Ja, herregud. Jag törs inte nämna hur många tusenlappar alla kostade, och hur många som egentligen hänger där. Sjukt är vad det är.

Imorgon kör jag igång med projekt gå ner i vikt.. Som alltid tycks gå åt skogen. Men jag lovar mig själv ingenting, så inga höga förväntningar har jag heller. Hade gärna varit smalare än vad jag var i sommar. Och då var jag så många kilon lättare än jag är nu.. Näe, dags att göra något åt det istället för att sitta och whina om det. 

Imorgon, eller rättare sagt idag ska jag ta tag i mitt liv. Inget svammel nu, nu ska det vara på riktigt denna gång. Sluta tjocka sig och lata sönder världen! Imorgon ska jag införskaffa mig Gerimax tabletter som sägs ge lite bättre energi. Och tabletter som gör att mitt hår sätter fart och växer lite fortare än 1cm/halvår typ. Nu ska det ske lite förändring med allt känner jag. Dags att gräva upp trollet och trolla fram den brud jag egentligen är..

Den här bloggen är mitt ställe där jag kan lätta på hjärtat, dag som natt. 

Idag har jag funderat, nästan för mycket. På hur livet blev. Visst, livet är inte ens halvvägs förhoppningsvis. Men min tuffaste tid i livet har börjat gå över. En period där mitt humör ena dagen varit på topp, för att sedan ändras nästa dag och vara åt helvete. Jag har velat låsa in mig, stänga av telefonen och bara skita i allt vissa dagar. Vissa dagar har det känts som att jag svävat på rosa moln. 

De senaste åren har varit som en berg- och dalbana för mig. Det har varit den värsta tiden i hela mitt liv. Den absolut värsta. Som Mormor sa till mig: "Jag tror inte du berättat allt som hänt inom dom dära fyra väggarna"

Helt rätt. Det finns vissa grejer jag aldrig kommer att berätta till någon. Det finns saker jag inte ens berättat till Johanna som varit min allra närmaste vän genom dessa år. Det finns saker jag helst vill förtränga, bara glömma och gå vidare. Men det gör så jävla ont. Så ont. Många saker har jag förträngt, men vissa saker sitter kvar där, som ett ärr som etsat sig fast på kroppen. Många förstår nog inte, och kommer aldrig göra det heller. Jag har så många gånger varit påväg att berätta det till mina vänner. Men lika fort inser jag att det inte går. Absolut inte. På ett eller annat sätt kommer någon mer få reda på det. Lika bra att knipa, sätta på ett leende på läpparna och låtsas. Låtsas som att jag glömt allt. Allt som varit, och allt som farit. Idag är det bara minnen. Ingenting man kan ändra på. Det var mitt fel. Jag var för ung, för dum och för blåögd. Jag var för svag. En svag länk i en kedja som gick sönder gång på gång. Jag la skulden på mig själv gång på gång fast jag inte gjort fel. Jag tog emot allt. Jag lät mig brytas ner till botten. Jag lät folk driva mig till vansinne. Jag lät han bryta ner mig psykiskt, dag som natt. Jag lät folk köra med mig. Jag lät mig göra saker jag aldrig skulle kunna tänkas göra idag.

Idag är jag lycklig. Lycklig för alla jag har runtom mig. Lycklig för att jag fått gå igenom eld och vatten. Lycklig för att ha fått uppleva saker många inte skulle drömma om. Lycklig för att jag vunnit varje strid, gått med en rak rygg och hållit huvudet högre än någonsin. Förträngt och glömt. Jag är glad att jag är den jag är idag. Förr kunde jag inte stå på mig, jag lät folk köra med mig hit och dit. Jag lät folk bestämma över mitt liv. Jag lät dom ta min vilja ifrån mig. 

Men idag står jag här. Starkare än någonsin, och ingen, absolut ingen kommer någonsin mer få ta min vilja ifrån mig. 

Jag är stolt över mig själv att jag valt de vägar jag ville gå. Jag var stark. Jag stod emot. Jag valde tillslut en väg som gjort mig lycklig. Inte bara lycklig, utan så mycket bättre. Hur allt än slutar så kommer jag alltid tycka jag valde den rätta vägen. Jag tog ett eget beslut. Jag gjorde det. Jag väcklade ut vingarna och flög min egen lilla väg, utan någon som sa åt mig vad jag "borde göra". 

Det kommer jag fortsätta med. Jag kommer ta mina egna beslut utan att fråga om lov.

"Här blev jag den jag är.
Här kommer jag förbli.
Här har jag längtat bort.
Här har jag känt mig fri.
Här har jag blickat framåt,
men ofta tittat ner. 

Jag har skrivit mina regler,
ingen fick ändra på dom.
Jag tog första bästa vägen ut,
när någon bad mig tänka om.
Det kanske kommer kännas,
det rår jag inte för.
Jag skulle inte ens vara hälften,
utan det jag gör "