Östersund, maj -11

   

Här har ni de människor som fått mitt liv att vändas helt. Från den djupa botten till den ljusa skyn. Från att ha ett rent helvete fick jag ha the Time of my life istället. Från att ha ett par vänner (inte alla) som går sin väg när man mår dåligt, fick man några nya, som fick en att inse- att oavsett hur dåligt man mår, så finns dom där vid ens sida. Hela  förbannade vägen, oavsett hur krokig den kommer bli.

Jag har fått många nya vänner som gett mitt självförtroende en sån kick. Jag har fått vänner som låtit mig synas, som låtit mig höra hur mycket jag är värd. Vänner som förstår mig, vänner som själv varit med om ett rent helvete en gång i tiden. Vänner som  uppskattar en lika mycket fast dom vet om ens förflutna, och inte dömer ut en.

Vänner som accepterar ens fel och brister.

När allt var som värst dök ni upp. Mina fina, fina solstrålar.

All kärlek till er.

" So love the people who treat you right, forget about the ones who don't, and believe that everything happens for a reason. If you get a chance, take it. If it changes your life, let it. Nobody said that it'd be easy,

they just promised it would be worth it.

Eventually feels a lot better than actually."

Jag älskar den här bilden. Oredigerad, flottiga & onyktra, klockan 6 på morgon visar den verkligen hur lyckliga vi var. Det ögonblicket vi var vi.... Ja, det är inte något som kan eller ska skrivas här... Men fyfan vilken kväll, vilken natt & vilken morgon. 

Kan inte sluta tänka... Allt snurrar bara runt i min skalle. Om och om igen.

Jag vill så himla mycket, men kan inte ens göra en tiondel av allt. Jag har inte makten, jag har inte styrkan och helt klart inte modet. 

Denna söta klänning ska jag spara, och ha på Vero's inflyttnings partaj.

Dresscoden kan man ju gissa sig till.... ;-)