... Återigen en dag med regn, blåst och kalla vindar. 

Har funderat för mig själv när vintern ska få komma på riktigt. Dock nöjer jag mig med 10cm snö och 10minusgrader. Mer än så behöver det inte vara för att det ska kännas som vinter för mig.

Men hallå, vi bor i Överkalix som vid den här tiden brukar ha -30 grader och 1meter snö.... 

Nej, nu ska jag avrunda, ge Kia mat och sedan åka och knoga ihop nån lill krona. Idag skulle jag ha varit ledig, men eftersom jag bytte och jobbade 13-16 istället för 6.45-16 i Söndags så får jag sota för det idag. Men det är/var det värt. 

Nu är det färdigt. Färdit på riktigt. Det har det varit ett tag. Jag har inte brytt mig ett skit egentligen. Men igår kväll låg jag uppe halva natten och funderade..... Jag har verkligen gått förbi den tuffa tiden för längesen. Jag har glömt allt. För första gången på 3år har jag gått vidare, på riktigt. Glömt all gammal skit. Fyfan vilken härlig känsla! 

Nu har jag ingenting att förlora. Absolut ingenting. - Vad har jag väntat på egentligen?

Verkar bara bli bättre och bättre för var helg som går. 

Jag som lovade mig själv att jag tidigare skulle vara nykter så stort tills jag fyllde 20, men det sprack ganska fort. Det vart en spontan resa till Kalix, det blev en till spontanresa till Kalix & Rockabilly kvällen där, det blev en hemmafylla med mig och Veronica som sedan bar iväg till Vännes, och det blev en till förra helgen i Bränna/Nybyn. Och nu till helgen väntas Julbord på hotellet. Oj, så roligt vi ska ha. Ha förfest med BG-gänget, sedan gå på Hotellet och äta go Julbord, och sedan vara i dimman hela natten lång..... Och förhoppningsvis få vakna upp med ett leende på läpparna som jag gjort som två senaste helgerna. Då skulle allt vara perfekt, absolut Per(fucking)fekt. 

Har inte skrivit på länge, och det av många orsaker. 

Det har hunnit hända mycket dom dagar jag inte varit en flitig blogg-updater! Man har jobbat mycket, sovit för lite, festat & härjat, hunnit med julklappsshopping och hämtat hem en bil åt Veronica. Shoppingen och bilhämtningen har tagit hela dagen, men riktigt roligt har vi haft, som vanligt. Dock var det inte lika roligt när vi utanför Morjärv får sladd och åker runt på hela vägen. Tackar gud att vi inte fick möte, för då hade man inte suttit här just nu, och roligt var det inte alls. Jag började skratta av rädsla, Veronica började hyperventilera och Josefine ropade: "Mamma, helvete!" Haha. Ja, tur var att vi klarade oss från nå skit.... Vi har våra skyddsänglar med oss.

Nu har jag äntligen fått Internet till läggan som jag inte haft sen 30maj då jag flyttade in här.

Härliga tider!

Jaha. Då var Fredagkvällen här igen. Jobbat idag. 12-20. Imorgon ska jag jobba 8-19, och efter det blir det att byta om till partyblåsan, för då blir det party ihelgen, igen. Jag känner att det behövs. Tråkiga, tråkiga höst/vinter. Jag behöver en kick från någonting. Och det får jag av Vero, Bacardi Breezer och bra musik. Så är det bara. Hur vi ska ha kul imorgon, som alltid annars också givetvis.

Nej, nu ska jag ta bankdosan & Kia och åka ner till bränna för att sedan hämta upp Vero så vi kan se film, snacka skit & bara vara. En perfekt Fredagskväll.... :)

"Friends are those who lift you up when your heart's wings forget how to fly "

Alltid har jag haft två vägskäl att välja att gå i mitt liv.

Alltid har jag stått där i korsningen, men ändå alltid gått samma gamla väg.

Jag har stått många gånger och funderat... Funderat om jag ska ta den där farliga vägen.

Dränka mina sorger i skiten. Ta skiten och bara vara i min egna lilla värld. Leva i en bubbla resten av livet. Och bara skita i vilka jag sårar, och vilka människor jag förlorar.

Men då har jag alltid tänkt om, tänkt att jag inte vill ha det livet. Ett liv i skiten. Ett liv som betyder 0, nada, zip-zero. Ett liv där man förfaller.

Jag är inte den människan. Och jag kommer aldrig bli en sån heller. Jag har bestämt. Och har jag en gång bestämt mig så blir det så. Envisheten har räddat mitt liv.... Den, och min insikt har räddat livet på mig. Och insikten om att jag vill ju inte vara ännu en till som sårar min familj.

Idag påverkas jag aldrig på samma sätt som jag bara gjorde för 3år sedan. För dom där 3 ynka åren sen satt jag och gjorde de dummaste sakerna jag kan tänka på att göra idag. Osäkerheten, och olyckligheten gjorde mig till en annan människa. Människorna omkring påverkade mig också, visst. Jag blev en annan människa med den där karln. Han drog fram dom värsta, och även dom bästa sidorna i mig. Men dom värsta vägde över dom där bästa sidorna... Livet var urspårat. Det var alkohol, det var slagsmål, det var allt vad man kunde tänka sig. Jag grät mig ofta till sömns det året. Jag hade ångest, för någonstans där inne visste jag ju att det här var ju inte jag. Jag hade förändrats till ett monster. Jag var som en blåst jävla blondin i hjärnan. Utförde sakerna, och tänkte bara på konsekvenserna efteråt.

Idag står jag här. Med båda fötterna på jorden, ganska så stadigt också. Jag valde den där vägen igen. Jag valde rätt. Idag känner jag mig lycklig att jag aldrig gick den där andra vägen. Jag har världens finaste vänner. Dom är inte många, men dom finns där för mig i alla fall. Jag har världens bästa syskon som förstår, stöttar och bara finns där. Jag har så mycket att leva för. Så många människor att leva för.. Så många som jag vet skulle offra allt för mig. Jag gjorde inte mer än rätt som valde den här vägen. Annars hade jag nog varit död idag. Jag hade inte existerat. Jag har alltid sagt att jag trott att jag kommer nog aldrig hinna fylla 20år. Men snart är den dagen här. Och så ska då jag leva. Jag ska trycka upp att jag klarat mig så förbannat bra i livet trots alla skitstövlar, idioter & klarat mig från allt skit. Jag tackar gudarna för min envishet, för mina vänner, för min Kia, för mina basketflickor, för Mormor och Morfar, för alla på jobbet och alla andra som finns där, och som jag vet alltid kommer finnas där. Tack för att ni finns. Ni har rätt att säga att ni är en orsak till att jag lever idag.

Utan er hade jag inte orkat med allt runt omkring idag, förr och framtiden som kommer.

Ni är mina fina skyddsänglar. Ni är värda det absolut bästa, och lite därtill.