Jobb hela veckan lång, och nästa... Och nästa. 

Men det klirrar gott i sparbössan i slutet av December. =)

Nej, dags att göra någon nytta. Men i vilken ände ska jag börja? Känns som att jag har 1000 olika saker att göra, men när man jobbar hela dagar, hela veckor har man direkt ingen energi över. Jag som hade bordat tvätta bilen, städa bilen, städa läggan, tvätta ton med kläder. Näe, det får skjutas upp helt enkelt. Viktigare saker finns det i livet än att ha ett kliniskt hem och bil.

"Letting go is hard. But sometimes holding on is harder"

19September 2008...

Av någon konstig anledning har jag shoppat(!) Detta Nelly.com är farligt, för farligt. Men den där fina halsduken, den snygga glittrande ögonskuggan och de fina trosorna lockade för mycket.

Nu ska jag återgå till jobbet och sluta drömma mig bort bland det fina sminket, de söta, små klänningarna och alla fina skor. Back to reality!

Im not responsible if people fall apart. Det vet jag innerst inne.

Men ändå kommer den där känslan fram, gång på gång, dag efter dag. 

Känslan som drar över en hela tiden, fast man egentligen inte borde. 

Många ställer frågan till mig; Ger den personen någonsin tillbaka? Hjälper den dig någonsin?

Men det handlar inte om det, och det kommer aldrig göra det. Bara av att få se människan, och ha den i sin närvaro gör att man blir varm i hjärtat. Då vet jag att han är i säkerhet, när han är med mig kan ju ingen göra honom illa. Ingen kan spotta ut fula ord på han. Ingen kan ta fram knytnäven och slå honom gul och blå. Jag vet ju att han är i säkerhet när han är hemma. 

Det är inte många som förstår den känslan. Känslan av att han är allt, han är en stor, stor del av mitt hjärta. En del som gör mitt liv till det bättre. Oavsett vad han gjort i sitt liv, eller vad han kommer göra, kommer han alltid vara min bror, mitt kött och blod. Vi har nått botten, kommit upp igen och jag har alltid försökt hålla huvudet så högt jag bara kan. Och det tror jag inte någon, någonsin kommer att kunna sänka igen. För jag är stolt över de saker han gjort. Jag är faktiskt det. Alla gör vi misstag, och ingen är perfekt. Så alla med fördomar, skitsnack och prat bakom ryggen kan känna sig ganska dumma egentligen. För dom människorna är oftast dom värsta bovarna av oss alla.

"Kasta inte sten i glashus"

Fan så bra låt. Synd bara att den väcker så himla mycket saker i min förvirrade hjärna.

Idag skänker jag alla mina tankar till en vän, en speciell vän som i perioder har kommit att bli min absolut närmaste, bästa vän. Som vi en gång sa: We're gonna rock the world!

Jag vet att du klarar ju vadsomhelst. Du kommer kämpa det igenom det här... Det vet jag.

Att trycka i mig fetmat, choklad, chips, läsk & hela onyttiga släkten. 

Men icket. Jag & Veronica är sjukt duktiga nu alltså. Nästan för duktiga! 

Idag har varit en superb dag. Jag, Vero, Mickis & Laila har gjort Luleå. Blev bio, Nallepuh på nya äventyr i sjumilaskogen. Haha. Söt var den:) Sen drog jag & Veronica en ganska duktig runda på stan..

Vi lyckas alltid fynda. Allmänt roligt har det varit idag. Sjukt roligt. Och skrattat har vi, men det var nog inget ovanligt när jag är med det där gänget. Nu ska jag däremot ta det sjukt lugnt, för imorgon börjar jobb-veckan! Så inte lite slut man kommer vara efter nästa helg. Hm. Men det är det värt. Varenda liten krona. WOHO!