Alltid har jag haft två vägskäl att välja att gå i mitt liv.

Alltid har jag stått där i korsningen, men ändå alltid gått samma gamla väg.

Jag har stått många gånger och funderat... Funderat om jag ska ta den där farliga vägen.

Dränka mina sorger i skiten. Ta skiten och bara vara i min egna lilla värld. Leva i en bubbla resten av livet. Och bara skita i vilka jag sårar, och vilka människor jag förlorar.

Men då har jag alltid tänkt om, tänkt att jag inte vill ha det livet. Ett liv i skiten. Ett liv som betyder 0, nada, zip-zero. Ett liv där man förfaller.

Jag är inte den människan. Och jag kommer aldrig bli en sån heller. Jag har bestämt. Och har jag en gång bestämt mig så blir det så. Envisheten har räddat mitt liv.... Den, och min insikt har räddat livet på mig. Och insikten om att jag vill ju inte vara ännu en till som sårar min familj.

Idag påverkas jag aldrig på samma sätt som jag bara gjorde för 3år sedan. För dom där 3 ynka åren sen satt jag och gjorde de dummaste sakerna jag kan tänka på att göra idag. Osäkerheten, och olyckligheten gjorde mig till en annan människa. Människorna omkring påverkade mig också, visst. Jag blev en annan människa med den där karln. Han drog fram dom värsta, och även dom bästa sidorna i mig. Men dom värsta vägde över dom där bästa sidorna... Livet var urspårat. Det var alkohol, det var slagsmål, det var allt vad man kunde tänka sig. Jag grät mig ofta till sömns det året. Jag hade ångest, för någonstans där inne visste jag ju att det här var ju inte jag. Jag hade förändrats till ett monster. Jag var som en blåst jävla blondin i hjärnan. Utförde sakerna, och tänkte bara på konsekvenserna efteråt.

Idag står jag här. Med båda fötterna på jorden, ganska så stadigt också. Jag valde den där vägen igen. Jag valde rätt. Idag känner jag mig lycklig att jag aldrig gick den där andra vägen. Jag har världens finaste vänner. Dom är inte många, men dom finns där för mig i alla fall. Jag har världens bästa syskon som förstår, stöttar och bara finns där. Jag har så mycket att leva för. Så många människor att leva för.. Så många som jag vet skulle offra allt för mig. Jag gjorde inte mer än rätt som valde den här vägen. Annars hade jag nog varit död idag. Jag hade inte existerat. Jag har alltid sagt att jag trott att jag kommer nog aldrig hinna fylla 20år. Men snart är den dagen här. Och så ska då jag leva. Jag ska trycka upp att jag klarat mig så förbannat bra i livet trots alla skitstövlar, idioter & klarat mig från allt skit. Jag tackar gudarna för min envishet, för mina vänner, för min Kia, för mina basketflickor, för Mormor och Morfar, för alla på jobbet och alla andra som finns där, och som jag vet alltid kommer finnas där. Tack för att ni finns. Ni har rätt att säga att ni är en orsak till att jag lever idag.

Utan er hade jag inte orkat med allt runt omkring idag, förr och framtiden som kommer.

Ni är mina fina skyddsänglar. Ni är värda det absolut bästa, och lite därtill.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet rullar på i vanlig ordning.. Men ingen dag är sig ändå lik. L är redan ett halvår(!), och tiden går som vanligt - alldeles för fort. Skönt när träningen kommer igång på riktigt igen, när min trogne träningskompanjon kommer hem från Grekland...

Nyfikna människor.. En bild på Instagram gör att man får 50st fler unika besökare, sjukt. Spekulationer och skitsnack.... Varför är jag inte ens förvånad?! ;) ...

Orken och lusten att blogga finns inte just nu. Instagram är något jag hellre uppdaterar, där jag kan välja mina följare. LLLARSSSON heter jag där! ...

Inget ord kan beskriva min kärlek för denna lilla krabat. Han som förgyllt våra liv och gjort det verkligt värt att leva. Våran supersnälla kille, Mamma älskar dig till månen och tillbaka. ...