"Ge mig arsenik...... Bapapa" en skriven statusuppdatering på Facebook av mig i Februari 2011.

Antagligen mådde man inte bra då. Eller, det gjorde man inte. Det var psykisk misshandel, det var mycket problem, det var droger hit och dit för många man umgicks med. Det var inte roligt. Jag minns allt så väl. Saker som man helst av allt vill glömma och förtränga. Men det går bara inte. Jag får den där "kicken" när jag tänker tillbaka på alla tråkigheter, "Kicken" som får mig att inse att man lever. Trots allt så lever man livet fullt ut. Men där innerst inne gömmer man de största aggressioner en människa kan ha. Ibland, då och då kan jag undra - när kommer jag sprängas? Jag kan inte hålla in allt. Enligt alla andra. Men envis som jag är kommer jag göra det. Jag kommer gå med mina aggressioner i graven. Sen så det värsta jag vet är när människor som absolut inte vet någonting säger; "Inget att bry sig om. Bara att gå vidare."

15 maj 2011. Dagen jag släppte taget. Dagen jag släppte taget om tron att kunna rädda alla runtomkring mig. Jag valde mig själv före alla anda. Jag valde Kia och mig själv före allt annat. Jag grät för mig själv i flera veckor. Inte för att jag var ledsen över det som hänt. Utan för att jag var stolt över mig själv. Än idag är jag stolt att jag lämnade mitt gamla liv bakom mig. Lämnade allt, gick direkt vidare och insåg så mycket. Insåg att jag aldrig kommer kunna rädda folk med problem, där dragningskraften till drogerna och alkoholen är större än kärleken till mig. Aldrig. 

Sen så var det sommar. Sommaren gjorde en gladare. Man hitta på någonting dygnet i rundo. Man umgicks med fin fina vänner som kunde konsten att göra en glad. Och tillsist bli en själv igen.

Sen kom December månad, 2011.. Den rullade in med sin härlighet! För första gången på flera år kände man sig.... Lycklig. Lycklig rakt igenom. Sen dess har jag känt att ingenting kan bryta ner mig. Ingen kan få mig att må så dåligt man gjorde förr. Inte när jag har han vid min sida. Inte när livet är precis som i en saga. Jag har hittat min prins, bor i mitt slott med min perfekta gumma, Kia.

Livet som det ska vara.

- "Framgång kräver motgång." - "Vad som inte dödar dig, Gör dig bara ännu starkare" -

 

Beundraren

14 februari 2012 08:49

Är så stolt över dig, eller stolt kanske är fel ord!? Du är världens starkaste lilla Lina, som jag vet har mod och styrka att faktisk ta sig igenom och klara det mesta! Du är en en stjärna. Njut av lyckan du känner, lev precis så som just du vill.. Ta hand om A och K, ta hand om dig själv! Och är det så att du ibland inte orkar själv så finns det människor som tar emot dig när du faller. Vi här på B1an är några av dom! Glad alla hjärtans dag hjärtat :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet rullar på i vanlig ordning.. Men ingen dag är sig ändå lik. L är redan ett halvår(!), och tiden går som vanligt - alldeles för fort. Skönt när träningen kommer igång på riktigt igen, när min trogne träningskompanjon kommer hem från Grekland...

Nyfikna människor.. En bild på Instagram gör att man får 50st fler unika besökare, sjukt. Spekulationer och skitsnack.... Varför är jag inte ens förvånad?! ;) ...

Orken och lusten att blogga finns inte just nu. Instagram är något jag hellre uppdaterar, där jag kan välja mina följare. LLLARSSSON heter jag där! ...

Inget ord kan beskriva min kärlek för denna lilla krabat. Han som förgyllt våra liv och gjort det verkligt värt att leva. Våran supersnälla kille, Mamma älskar dig till månen och tillbaka. ...