Det var tur att Veronica drog med mig till Luleå, för oj så roligt vi har haft. Ett par timmar av skratt, sjukheter & en massa, massa shopping. Jag som inte skulle köpa nå. Men det var ett par nödvändigheter som linnen, tröjor, kakfat, ljus, ljuslyktor, schampo & balsam, 4hårband, en parfym, leggings & ett par högklackade pumps (!) antar att Vero fått ganska bra pli på mig som lyckas få mig att köpa ett par högklackade skor. Men tur det inte var några 12cm klackar, för då hade akuten fått ett ganska snabbt besök =) 

Ibland är livet för bra, alldeles för bra.

Ibland vill man bara gräva ner sig under jorden. Få chippa efter andan ett ordentligt tag. Själv. Släppa allt annat och bara vara ifred. Gråtandes.

Men istället för det tar jag & njuter av det goda som finns i livet. Jag har mina fina stjärnor som alltid leder mig åt det rätta hållet. 

Ganska skrattretande när man vet vilka som kommenterar ens blogg och låtsas ha "ett annat namn"... ;-) Haha. Vågar man inte fråga i sitt eget namn, kanske man ska låta bli?

Men roligt när folk är så fruktansvärt nyfikna av sig och tror det enda man gjorde i Turkiet var att supa & fara runt som en liten kanin.

woohoo så roligt vi hade =)  

Never mind, I'll find someone like you.
I wish nothing but the best for you too.
"Don't forget me", I beg.
"I'll remember", you said,
Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead.

Idag har man jobbat. Och varit ännu mer förkyld. Absolut ingenting av värde. Febern smyger sig sakta men säkert på mig igen. Usch. Jag har verkligen inte tid att bli förkyld nu. Absolut inte. 

Nu ska jag gosa ner mig här på BB, och slå på en film.

Flickrummet lockar när man blir sjuk...... :)

   

Här har ni de människor som fått mitt liv att vändas helt. Från den djupa botten till den ljusa skyn. Från att ha ett rent helvete fick jag ha the Time of my life istället. Från att ha ett par vänner (inte alla) som går sin väg när man mår dåligt, fick man några nya, som fick en att inse- att oavsett hur dåligt man mår, så finns dom där vid ens sida. Hela  förbannade vägen, oavsett hur krokig den kommer bli.

Jag har fått många nya vänner som gett mitt självförtroende en sån kick. Jag har fått vänner som låtit mig synas, som låtit mig höra hur mycket jag är värd. Vänner som förstår mig, vänner som själv varit med om ett rent helvete en gång i tiden. Vänner som  uppskattar en lika mycket fast dom vet om ens förflutna, och inte dömer ut en.

Vänner som accepterar ens fel och brister.

När allt var som värst dök ni upp. Mina fina, fina solstrålar.

All kärlek till er.

" So love the people who treat you right, forget about the ones who don't, and believe that everything happens for a reason. If you get a chance, take it. If it changes your life, let it. Nobody said that it'd be easy,

they just promised it would be worth it.

Eventually feels a lot better than actually."

Kan inte sluta tänka... Allt snurrar bara runt i min skalle. Om och om igen.

Jag vill så himla mycket, men kan inte ens göra en tiondel av allt. Jag har inte makten, jag har inte styrkan och helt klart inte modet.