Vet inte vad som på senaste tid slagit slint för mig egentligen.. Ligger hemma helst av allt och är inte sugen på att göra nå alls. Lat eller bara tråkig? Jag är inte sugen på att dricka ett par drinkar och vara busig. Det här året har nog varit mitt torraste hittills. Dock, så känner jag att det finns andra viktigare saker att lägga pengar och tid på. Jag är inte den där 16-åringen som levde för att dricka varje helg mer. Förr kände jag mig tryggare när jag drack. Jag vågade mer. Jag sa mer. Jag gjorde mer. Men den tiden är förbi, och jag känner att en fylla ger mig ingenting mer. Jag har allt jag behöver nu. Och jag behöver inte alkoholen på samma sätt som förr. Nu har jag varit nykter sen marknaden. Och lika skönt är det! :)

Galet sugen på en lill-resa någonstans. Känna solens varma strålar steka på kroppen, och få hoppa i havet. Känna friheten. Känna "den där" känslan man får när man får packa väskan och åka iväg. NU vill jag iväg.

Bloggtorka, ohh ja. Men jag har haft fullt upp med att jobba, spendera tid med min Gumma & Adam. Känner bara vilken fin kontakt jag och Kia fått när man är mer med henne, aktiverar henne och tar med henne i princip överallt. Sen så har jag hunnit bli Vännäsbo också! Skönt slippa stå och betala för lägenheten när man liks inte var där på ett halvår. Men som motvilligt lämna den ändå, fina lägga! Men lyckligast är jag ju med dom jag älskar! 

Of Monsters And Men – Little Talks lyssna & njut! vilken fin bit.

På morgon på jobbet gick jag som vanligt i mina egna tankar..... Och just då, så ägnade jag tanken till Mormor, samtidigt som jag öppnade dörren och så fort jag klev in genom den dörren så spelades "Jag trivs bäst i öppna landskap..." med Ulf Lundell på radion, en av Mormor's favoriter. Låten som dom spelade på begravningen. Låten som fick mig att bryta ihop där vi satt hela familjen på första rad i kyrkan. Den låt som jag ibland slår på i min ensamhet, och tänker på Mormor och alla våra stunder tillsammans som vi fick. Jag tänker på den 6:e April, då livet tog en vändning. Familjemiddagen som skulle bli något trevligt slutade istället i tragedi.

Inga ord räcker till för att jag ska kunna förklara hur mycket jag, varje dag saknar henne. Hur mycket jag har ångest över allt hon inte fick uppleva. Och sorgen som vi alla fick genomlida. Varje dag skall du finnas med mig. Jag vet att du vakar över mig, att du står vid min sida. Vid alla våras sida. Du är otroligt saknad, men aldrig glömd. <3