"Ohana means family, family means nobody gets left behind. Or forgotten. "

Idag, och igår fick jag vara ledig. Så då har jag spenderat tiden med mina två fina! Idag har vi varit ute och glidit Polaris i go vädret. Härligt var det. Tills vi fastnade, och stog där länge.. Så man hann börja frysa. Men sen har jag bäddat ner mig i soffan under filten och somnat så gott ett tag.. Nu ska jag dock sova hemma. Kanske inte det bästa när jag åkt på en förkylning och har tungt att andas, och så har Kia släppt hår som aldrig förr.. Och mest i sovrummet. Så inatt lär jag antagligen ha väldigt svårt med att alls få andas. Äh, smällar man får ta när man är lat och inte dammsugar nästan varje dag...

Nu säger vi på Björnstigen godnatt! ;)

I Fredags kväll fick jag ett samtal.. Ett samtal som inte innehöll många ord. Men direkt jag såg vem som ringde brände det till i hjärtat på mig. Jag hann fundera, har det hänt något? Tänk är han arg, tänk är han ledsen? Jag jobbar, hinner jag verkligen prata med han? Men efter många signaler svarade jag. Samtalet var kort. - Kan du inte komma till Kalix ikväll och dricka? De händer ju som ingenting... Tänkte om vi skulle ha setts, är ju som ett tag sen. Sa han. - Ja, men du kan ju komma upp någon gång nykter också. Börjar bli månader sen jag har sett dig, blev mitt svar. - Jaha, men du kan ju höra av dig om de händer något. Puss och Kram. - Hejdå, Puss och Kram! De sista orden han sa värmde i hjärtat. Jag vet att han kanske bara ringde för att höra vad jag gjorde och hur jag hade det. Ibland tror jag han saknar oss, fast han inte vågar erkänna det. Han vågar inte erkänna att han står mittmellan två saker. Där dragningskraften är större åt det ena hållet. Den snariga, bråkiga, tuffa vägen. Som han valt framför oss flertalet gånger. Men innerst inne vet jag att han älskar oss över allt annat. Någonstans där långt inne, innanför den hårda, tuffa ytan finns ännu en del av den blonda, busiga pojkens känslor kvar. Jag vet. Och jag kommer alltid veta. Aldrig ge upp. Aldrig.

En dag kommer den dagen jag önskat i så många år komma. Jag vet det.

Nu får det vara slut. En gång för alla. Nu är det finito med Nelly, rapunzel, eleven, bubbleroom, lyko, GinaTricot mfl. Nu är det bra. Ångesten växer sig bara ännu större när jag ser mina fakturor. Shopoholic är bara förnamnet. 

As we grow up, we learn that even the one person that wasn't supposed to ever let us down, probably will. You'll have your heart broken and you'll break others' hearts. You'll fight with your best friend or maybe even fall in love with them, and you'll cry because time is flying by. So take too many pictures, laugh too much, forgive freely, and love like you've never been hurt. Life comes with no guarantees, no time outs, no second chances. you just have to live life to the fullest, tell someone what they mean to you and tell someone off, speak out, dance in the pouring rain, hold someone's hand, comfort a friend, fall asleep watching the sun come up, stay up late, be a flirt, and smile until your face hurts. Don't be afraid to take chances or fall in love and most of all, live in the moment because every second you spend angry or upset is a second of happiness you can never get back.

Alla  -ans dag idag. Fick frukost, ett tänt stearinljus och ett fint hjärta fyllt med godis på sängen på morgon.  Jag vart så glad att jag nästan skämdes... Tänk att det ibland är så.. Ibland står den man väntat på i flera år mitt framför ögonen på en. Han står där, man märker ingenting och bara rullar på som vanligt. Varit vänner och umgåtts som vanligt i flera år. Sen, så blev det såhär. Det bästa som hänt mig. Äntligen blev det min tur. Äntligen fick jag vara lycklig.

Jag är inte perfekt men vem fan är det?
Jag kan inte spela något instrument.
Jag ser inte bäst ut.
Jag säger inte rätt saker.
Jag är inte rik.
Jag är inte muskulös.
Jag är inte det bästa för dig eller din framtid.

Men jag är din för alltid.
Jag kommer skydda dig mot allt som kan göra dig ont.
Jag kommer vara där när du behöver mig.
Jag kommer lyssna på varje ord du har att säga.
Jag kommer ge dig alla mina råd.
Jag kommer älska dig tills mitt hjärta slutar att slå.

"Ge mig arsenik...... Bapapa" en skriven statusuppdatering på Facebook av mig i Februari 2011.

Antagligen mådde man inte bra då. Eller, det gjorde man inte. Det var psykisk misshandel, det var mycket problem, det var droger hit och dit för många man umgicks med. Det var inte roligt. Jag minns allt så väl. Saker som man helst av allt vill glömma och förtränga. Men det går bara inte. Jag får den där "kicken" när jag tänker tillbaka på alla tråkigheter, "Kicken" som får mig att inse att man lever. Trots allt så lever man livet fullt ut. Men där innerst inne gömmer man de största aggressioner en människa kan ha. Ibland, då och då kan jag undra - när kommer jag sprängas? Jag kan inte hålla in allt. Enligt alla andra. Men envis som jag är kommer jag göra det. Jag kommer gå med mina aggressioner i graven. Sen så det värsta jag vet är när människor som absolut inte vet någonting säger; "Inget att bry sig om. Bara att gå vidare."

15 maj 2011. Dagen jag släppte taget. Dagen jag släppte taget om tron att kunna rädda alla runtomkring mig. Jag valde mig själv före alla anda. Jag valde Kia och mig själv före allt annat. Jag grät för mig själv i flera veckor. Inte för att jag var ledsen över det som hänt. Utan för att jag var stolt över mig själv. Än idag är jag stolt att jag lämnade mitt gamla liv bakom mig. Lämnade allt, gick direkt vidare och insåg så mycket. Insåg att jag aldrig kommer kunna rädda folk med problem, där dragningskraften till drogerna och alkoholen är större än kärleken till mig. Aldrig. 

Sen så var det sommar. Sommaren gjorde en gladare. Man hitta på någonting dygnet i rundo. Man umgicks med fin fina vänner som kunde konsten att göra en glad. Och tillsist bli en själv igen.

Sen kom December månad, 2011.. Den rullade in med sin härlighet! För första gången på flera år kände man sig.... Lycklig. Lycklig rakt igenom. Sen dess har jag känt att ingenting kan bryta ner mig. Ingen kan få mig att må så dåligt man gjorde förr. Inte när jag har han vid min sida. Inte när livet är precis som i en saga. Jag har hittat min prins, bor i mitt slott med min perfekta gumma, Kia.

Livet som det ska vara.

- "Framgång kräver motgång." - "Vad som inte dödar dig, Gör dig bara ännu starkare" -