Imorgon, eller rättare sagt idag ska jag ta tag i mitt liv. Inget svammel nu, nu ska det vara på riktigt denna gång. Sluta tjocka sig och lata sönder världen! Imorgon ska jag införskaffa mig Gerimax tabletter som sägs ge lite bättre energi. Och tabletter som gör att mitt hår sätter fart och växer lite fortare än 1cm/halvår typ. Nu ska det ske lite förändring med allt känner jag. Dags att gräva upp trollet och trolla fram den brud jag egentligen är..

Den här bloggen är mitt ställe där jag kan lätta på hjärtat, dag som natt. 

Idag har jag funderat, nästan för mycket. På hur livet blev. Visst, livet är inte ens halvvägs förhoppningsvis. Men min tuffaste tid i livet har börjat gå över. En period där mitt humör ena dagen varit på topp, för att sedan ändras nästa dag och vara åt helvete. Jag har velat låsa in mig, stänga av telefonen och bara skita i allt vissa dagar. Vissa dagar har det känts som att jag svävat på rosa moln. 

De senaste åren har varit som en berg- och dalbana för mig. Det har varit den värsta tiden i hela mitt liv. Den absolut värsta. Som Mormor sa till mig: "Jag tror inte du berättat allt som hänt inom dom dära fyra väggarna"

Helt rätt. Det finns vissa grejer jag aldrig kommer att berätta till någon. Det finns saker jag inte ens berättat till Johanna som varit min allra närmaste vän genom dessa år. Det finns saker jag helst vill förtränga, bara glömma och gå vidare. Men det gör så jävla ont. Så ont. Många saker har jag förträngt, men vissa saker sitter kvar där, som ett ärr som etsat sig fast på kroppen. Många förstår nog inte, och kommer aldrig göra det heller. Jag har så många gånger varit påväg att berätta det till mina vänner. Men lika fort inser jag att det inte går. Absolut inte. På ett eller annat sätt kommer någon mer få reda på det. Lika bra att knipa, sätta på ett leende på läpparna och låtsas. Låtsas som att jag glömt allt. Allt som varit, och allt som farit. Idag är det bara minnen. Ingenting man kan ändra på. Det var mitt fel. Jag var för ung, för dum och för blåögd. Jag var för svag. En svag länk i en kedja som gick sönder gång på gång. Jag la skulden på mig själv gång på gång fast jag inte gjort fel. Jag tog emot allt. Jag lät mig brytas ner till botten. Jag lät folk driva mig till vansinne. Jag lät han bryta ner mig psykiskt, dag som natt. Jag lät folk köra med mig. Jag lät mig göra saker jag aldrig skulle kunna tänkas göra idag.

Idag är jag lycklig. Lycklig för alla jag har runtom mig. Lycklig för att jag fått gå igenom eld och vatten. Lycklig för att ha fått uppleva saker många inte skulle drömma om. Lycklig för att jag vunnit varje strid, gått med en rak rygg och hållit huvudet högre än någonsin. Förträngt och glömt. Jag är glad att jag är den jag är idag. Förr kunde jag inte stå på mig, jag lät folk köra med mig hit och dit. Jag lät folk bestämma över mitt liv. Jag lät dom ta min vilja ifrån mig. 

Men idag står jag här. Starkare än någonsin, och ingen, absolut ingen kommer någonsin mer få ta min vilja ifrån mig. 

Jag är stolt över mig själv att jag valt de vägar jag ville gå. Jag var stark. Jag stod emot. Jag valde tillslut en väg som gjort mig lycklig. Inte bara lycklig, utan så mycket bättre. Hur allt än slutar så kommer jag alltid tycka jag valde den rätta vägen. Jag tog ett eget beslut. Jag gjorde det. Jag väcklade ut vingarna och flög min egen lilla väg, utan någon som sa åt mig vad jag "borde göra". 

Det kommer jag fortsätta med. Jag kommer ta mina egna beslut utan att fråga om lov.

"Här blev jag den jag är.
Här kommer jag förbli.
Här har jag längtat bort.
Här har jag känt mig fri.
Här har jag blickat framåt,
men ofta tittat ner. 

Jag har skrivit mina regler,
ingen fick ändra på dom.
Jag tog första bästa vägen ut,
när någon bad mig tänka om.
Det kanske kommer kännas,
det rår jag inte för.
Jag skulle inte ens vara hälften,
utan det jag gör "

Snart börjar jag packa resväskan.... Vill bort från snön och kylan, helst igår! Jag ska nöta sistaminuten.se tills jag storknar. Till början av sommaren blir det då en är det bestämt.

Bara vi får lön så man får bokat.. Yey!  Livet känns bra, nästan för bra. Men det är bara tack vare alla mina underbara, snälla & omtänksamma vänner som finns där. 

(Bilden bjuder jag på. alanya -09)

Då har denna Söndag rullat in också.. Helgen är snart slut och jag har haft roligt, fast man inte gjort alltför mycket egentligen.. Igår drog vi Töre, och sen Kalix.. Trots att vi blev stoppade tre gånger inom loppet på 3timmar. Antingen så jävlades karman, eller så hade dom bara väldigt lite att göra. Fick mig många goda skratt inatt iaf.. Kom hem sent, hoppa ganska fort i sängen och sen kom världens bästa och sov med mig. Skippade luleå på morgon, huvudet följde inte riktigt med, så jag somnade om istället... Dock så ångrar jag det, hade velat träffa alla fina där på Tuna! Men som tur kommer de fler gånger :)

Sen så har jag varit på 3års kalas på Tallvik, ätit go mat hos Mamma & Pappa och nu är jag mätt och vill aldrig mer äta känns det som. Men nog vettja det slinker ner ett par chips ikväll om det blir film med mina fina!   

( Trycker även in ett litet.... GRATTIS till Fasters finaste brutta Marlee som fyller 2år idag, och till Leosen som blir hela 3år! All kärlek till er mina fina! )

Sitter och ser Twilight, New Moon. Varje gång man ser den blir man lika förtrollad. Finns det människor som verkligen gör allt för kärleken? Finns det människor som kämpar varje sekund, till den sista sekunden i livet för den dom älskar? 

Nej, nu ska jag hoppa i duschen, sminka mig lite om jag orkar och sen hitta på något.. Det är ju trots allt Fredagskväll, och jag är ledig heeela helgen lång! :)

Sitter på BG nu och har rast. Sitter och kollar runt på resor... Bara jag skulle få med Adam också, men jag tror att chansen att jag vinner en miljon är nästintill större.

Ja, nu ska jag avbryta rasten innan jag somnar, och jobba vidare till 20.00, och efter det ska jag och hämta upp Kia och sen hitta på något trevligt fredagsnöje! :)

   Min fina.

You give me wings so that I can fly. 

Du får mig att känna mig bra. Du får mig att skratta på ett sätt ingen annan kan. Du får mig att bli knäsvag bara av att se på mig med den där blicken. Du får mig att känna mig som den lyckligaste tjejen i denna värld. Och det är jag nog också. Jag känner mig lycklig på en helt annan nivå med dig.

Du låter mig. Du låter mig andas. Du låter mig höra att jag är bra när jag behöver det som mest.

Det finns ingen som du, och kommer aldrig existera någon annan som är som du.

Du är speciell, helt underbar.

Men... Du kan ju låta mig fota dig någon gång....