Ser att jag stavat fel på headern, svårt jobbigt. Men jag orkar inte göra om hela för det. Så det får ni helt enkelt leva med. 

Nu ska jag fatta ihop ett djuuuuuupt blogginlägg. Om jag publicerar det är en annan sak. Annars får det ligga där, i utkastet och bara vara, då vet jag var jag har det. 

Har haft en trevlig kväll med Lina. Surrat, sett en kärleksfilm, ätit chips och kramats med Boss och Ior. :)

Nu sitter jag hemma i One Piecen, parkerat arslet i soffan med lugn musik på. Dock så har jag samma som igår kväll/natt.. Jag får världens svindel, dubbelseende och är yr i bollen. Vad händer med mig egentligen? Igår ville jag nästan spy för att jag var så yr. Äh, får gå och lägga mig på nå tag så det går över, förhoppningsvis.. 

"Vad som inte dödar oss, gör oss bara ännu starkare."

Idag vill jag så mycket... Jag vill ut och resa. Jag vill upptäcka världen ännu lite till. Samtidigt som Alanya etsat fast sig i bakhuvudet på mig. Yes, jag vill tillbaka. Jag vill kunna sitta på balkongen en sen kväll och beundra trafiken, alla människor som går på gatan... Skratt, tårar och skrik. "Hey miss blonde girl" eller "Svenska flicka sockerdricka" Ja, jag saknar det faktiskt. Jag som trodde jag lagt det på hyllan för bara ett par år.. Men nej. 

Och alla får då tro precis vad dom vill om att jag åker dit så pass mycket. Men vet ni vad? Jag tror dom flesta bara är avundsjuka. För vad annars är det? Jag älskar Alanya, den mysiga stämningen på Atatürk, den hektiska och musikfyllda Bazaaren. Alla som försöker med allt bara för att man ska köpa en tröja av dom. Äppel téet som smakar ljuvligt. Att öppna en kall Efes en kokhet kväll på balkongen. Att träffa människor man "känner" sen förut. Att få strosa omkring, anonym i världens bästa stad. Att få slippa Överkalix.... Bara för en vecka. Känslan av att sätta sig på flyget och veta att man är påväg, påväg till ett ställe där allting känns bra. Ett ställe man verkligen trivs på. Jag älskar Alanya, Turkiet..

Ja, you name it! Nu ska jag försöka få med mig någon trevlig själ och sticka iväg... Kanske i Maj!? Adam har blivit less på mitt tjat om Turkiet, så han lär jag ju aldrig få med mig :/

I got ice in my veins, blood in my eyes.
Hate in my heart, love in my mind.
I seen nights full of pain, days of the same.
You keep the sunshine, save me the rain.
I search but never find, hurt but never cry.
I work and forever try, but I'm cursed so never mind.
And it's worse but better time's seem further and beyond.
The top gets higher, the more that I climb.
The spot gets smaller and I get bigger.

Cause all this bullshit, it made me strong.

Härliga sovmorgon, tredje dagen på raken.. Kan inte med alla ord beskriva hur skönt det är. Dock har a sovit lite för länge.. Glömde telefonen i bilen igårkväll, och har ännu inte orkat hämta in den.. Blir så lätt att man fastnar i den, och nu ska jag börja städa upp denna lägenhet.. För efter två helger med party lir det lätt som en svinstia.. Nej, dags att börja! Sen sätta igång och tvätta mina berg med kläder...