Att vara stark -
Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den.
Att falla till botten, att slå sig hårt och alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit.

Idag känner jag mig stark, otroligt glad & lycklig!     Välkommen till det goda livet!

Håll huvudet högt. Visa att ingenting kan knäcka dig. Ingen kan få dig att bryta ihop. 

Efter allt man gått igenom, så har man lärt sig vad "att vara stark" betyder. Ingenting, och ingen ska knäcka mig igen. Aldrig. Vissa försöker ju så hårt så dom spricker. Men jag säger bara lycka till. Det är bara du som kommer må så sjukt dåligt i slutändan. ;) 

Ingen ska få förstöra det här, ingen.

Hela helgen har jag sovit så lite så på morgon försov jag mig. Vaknade kvart i sju helt i panik. Fast 06.55 var jag på jobbet så. Jag måste fan lära mig att man inte kanske ska konsumer alkohol och vara ute tills fan avlöser en sent. Nej, nu ska jag sova igen mina förlorade timmar jag tappat ihelgen... För nu är ögonlocken nere vid knäna snart.

Dags att boka en tatueringtid. Det är på tiden.

Varje tatuering har egentligen en jävligt stor betydelse i sig.

Min kropp är som en tavla av mitt liv i olika kapitel.

"Love kills slowly" på underarmen. Och det vet nog alla vad det betyder.

Mina fyra stjärnor som är blandat i allt annat på armen som står för Kristoffer, Anton, Jenny och Lina.

Mina rosor som står för allt jag älskar...

"Hakuna Matata" som står för att "Det finns inga bekymmer". 

1991 som står för när jag är född.

Mitt Kinatecken som jag inte vet vad det betyder. Men för mig står det för min osäkerhet. Jag var väldigt ung, och visste inte vad jag ville med livet. 

Och nu ska jag äntligen dra tummen ur röven och göra den jag velat ha så himla länge. Min fina text som beskriver hela mitt liv i en enda mening. 

Sen ska jag ju också skriva en tatuering tillägnad hela stora familjen på nyckelbenet. Ohana. Kanske jag gör den först? Eller ska jag ta en stora först? Äh, vilket som. Båda betyder så himla mycket för mig så det är ju självskrivet att jag ska göra båda två.

Där satt vi alla fem runt köksbordet, Jag, Mamma, Pappa, Mormor och Morfar.

En kall, mörk kväll i slutet på September. En kväll jag visste att jag skulle somna gråtandes.

Vi skulle berätta det mest hemska jag fått höra i hela mitt liv åt Morfar. Snälla, söta Morfar. 

Snällt och lugnt inledde Mamma meningen som Mormor avslutade.... Jag kände hur tårarna började sakta rinna nerför kinden. Jag såg att Morfar tappade blicken helt, han blev tårögd och fick inte fram ett ord. Likaså jag. Jag fick inte fram ett ord. Jag visste inte vad jag skulle säga. Den kvällen tror jag att alla vid köksbordet i deras lilla kök ville gråta, gråta ut och krama varandra. Men så är inte vi. Vi är starka. Inga tårar. Inga känslosamma ord åt den det är synd om. Jag hade fått order om att jag inte ska behandla henne som att hon är döende, jag skulle behandla henne precis som förut. 

Jag vill inte inse. Jag vill inte inse det än idag. Jag vill inte inse att jag kommer mista en av mina absolut närmaste inom en snar framtid. Jag kommer inte inse det heller. 

Jag åkte utomlands. Trots att jag hade fått reda på det. Jag åkte och kände mig självisk. Men samtidigt så fri. Jag visste att jag inte skulle tänka på det under resans gång. Men jag visste att det kommer komma som en ännu hårdare smäll när jag kom hem. Sagt och gjort. Allt fick jag som en käftsmäll i ansiktet när jag entrade dörren på Brännaberget. Jag visste inte hur jag skulle göra. Jag visste inte vad jag skulle göra. Blackouten nummer ett. 

Dagarna har gått och eftersom tiden går lär jag mig varje dag att koppla bort saker som får mig att må dåligt. Människor som får mig att må dåligt. Saker som får mig att tänka på dåliga saker.

Allt känns mycket bättre. För förr eller senare kommer man acceptera livets gång. Man kommer acceptera att ens nära kommer ju faktiskt försvinna någongång. Man kommer acceptera att jag inte alltid kan rädda alla. Jag kan inte donera bort mitt eget organ för att en den andras ljus inte ska slockna, eller Jag fick inte. Jag kan inte rädda hela världen. 

Men jag kommer alltid försöka. Jag kommer aldrig sluta jaga dom som behöver jagas. Jag kommer aldrig sluta drömma om att det kommer en ljusare framtid för alla. Jag kommer aldrig att sluta hoppas. För under kan ju faktiskt ske.

Alla tankar till min älskade, fina Mormor. Love you, BIG long time!   

The Fray – You Found Me

Robyn – Hang With Me (Acoustic Version)

Melissa Horn – Innan jag kände dig

The Fray – Never Say Never

The Fray – How To Save A Life - New Album Version

The Fray – Heartless - Swinghouse Session

Daniel Adams-Ray – Förlåt att jag aldrig sagt förlåt

Air Supply – All Out Of Love

Petter – Längesen

Taylor Swift – Mine

Fin form, javisst.......