Hur mycket jag vill tillbaka. Nu. Helst nyss.

Queen's Garden. Porn Star. Mina vänner, nya vänner och gamla vänner. Robin Hood. Alla fina kläder jag köpt. Alla sjukt goda drinkar vi druckit. Efes öl. Alla sjukt trevliga människor jag pratat med. Allt ögongodis. Rihanna - Man Down. Drog en favorit i repris. Oj så kul jag har haft. Roligaste gången i Turkiet, helt klart. Alanya är underbart. Finns inte nog med ord att beskriva hur awesome man haft det.

Hoppas innerligt att det blir att dra igen. För här hemma orkar man inte vara hemma mer. Fyfan säger jag bara. Ångrar att jag ens övervägde att komma hem igen. Finns absolut ingenting positivt förutom Kia att hämta här hemma. Ingenting. Och direkt man kommer hem får man höra en (såklart) tråkig sak. Hjärtat brast än en gång. Man föll till botten än en gång. Allt känns som mitt fel, precis allt. Som en stor käftsmäll i ansiktet. "Välkommen hem, till verkligheten"

Har snott Mamma's bilder. Snart ska jag smacka upp mina pics!

Hejdå Sverige. Hey, hey Alanya! :D

Mycket att göra. Räkningarna ska betalas. Ska göra ett besök hos Mormor och Morfar. Jobba 16-21. Hämta Jocke i Töre. Föra över pengar. Ta ut pengar. Ta en promenad med Vero om jag nu hinner. Packa det sista.

Mycket att göra, och alldeles, alldeles för lite tid.

"If he is stupid enough to walk away, Be smart enough to let him go."

Passet återfunnet. Väskan nästintill färdigpackad. 

Nu är jag redo att åka.

Jag är fruktansvärt otålig. Fruktansvärt.

Denna sommar har jag tappat vänner. Jag har fått nya vänner. Jag har tappat kontakten med flera. Och vissa är inte ens värd en sekund av ens tid. 

Det finns de vänner jag har så många, fina, tokiga minnen med. Och det finns dom jag kommer skapa nya, helt urspårade minnen med.