Direktlänk till inlägg 30 november 2009
Hur mycket jag saknar dessa små knoddar.
Dom är inte bara "lowa & casper", dom är så mycket mer. Dom är en stor del i mitt liv. I mitt liv när jag hade det som tyngst, när jag var ute och cyklade. Då fanns åtminstone dom där - Lowa & Casper. Dom kanske inte förstod hur mycket smärta man hade där inuti, hur mycket man bara ville springa upp på sitt rum & gråta. Dom förstod inte det - Men dom såg mig som jag var. Jag dög för precis den jag var. Dom skilde inte på folk, dom visste inte allt ont man gjort i sitt liv. Utan dom dömde mig bara av att se på mig - hur mycket jag älskade dom. Hur mycket jag brydde mig om dom, hur jag var med dom, hur jag pratade med dom. Dom såg mig, lilla Lina, faster Lina.
Utan dessa små twins skulle inte livet vara lika enkelt. För när jag är påväg att göra dåliga val i mitt liv - tänker jag på dom. På hur dom hade blivit ledsna av att se mig just då, hur casper hade sneglat på mig & sprungit till ett hörn & klämt in sig där och gråtit, och hur lowa hade sagt: "niiinaaaaa, sluta!" Och sprungit efter mig.. Jag tänker på hur dom skulle ta avstånd från mig en vacker dag & bli besvikna. Kanske inte säga någonting - men man skulle se det i deras ögon.
Minns det som igår... När jag kommer hem från skolan, är trött, förbannad och vill bara gå upp på rummet och sova bort resten av dagen. Men då kommer dessa 2 underbara varelser och springer mot mig i dörröppningen & kramar om mig. Då gjorde man ju inte annat än att bara lysa upp, känna sig omtyckt för ett tag. Så man slängde kläderna åt sidan, lämnada väskan på hallbänken och sprang och lekte med dom.. Man gjorde allt för att se dom glada & lyckliga. Fastän man kanske inte orkade, gjorde man det för dom. Dessa 2 änglar.
Önskar allt var som förut - att man hade dom nära. Kunde träffa dom nästintill varje dag, gå ut & gå med dom, leka med dom. Tänkt hur mycket lättare livet skulle vara.
Älskar er till slutet.
Nyfikna människor.. En bild på Instagram gör att man får 50st fler unika besökare, sjukt. Spekulationer och skitsnack.... Varför är jag inte ens förvånad?! ;) ...