Direktlänk till inlägg 25 november 2010
Jag vet egentligen inte i vilken ändå av allt elände jag ska börja med. Det verkar som det aldrig tar stopp, alltid är det något. Alltid. Jag hatar att stå mitt bland allt och se på - det är hemskt. Jag vill bara att alla ska få må bra, hellre tar jag skiten. Åhh :(
Och idag fick jag det hemskaste av alla besked man kan få - Min kära, lilla, bästa Morfar har fått en allvarlig hjärtinfarkt. Han åkte med ambulans till Vårdcentralen - Sedan vidare till Kalix, där dom inte fick stopp på smärtan - Så det vart Sunderbyn direkt. Åh, kära lilla Morfar... Alla mina tankar går till dig just nu. Fortsätt kämpa, jag vet att du klarar ju av vadsomhelst. Du är bäst. Åh, just nu hade jag bara velat sitta med dig och säga hur stolt jag är över dig. Åh, min lilla Poffen. Och när vi var & hälsa på Mormor, letade Kia efter dig, sprang runt i hela lägenheten och letade dig. Önskar du hade kunnat sitta runt bordet med oss & äta glass.
Ingen förstår nog hur ont det tar i mitt hjärta när min Morfar far illa. Eftersom vi har varit så sjukt nära varandra, hela livet. Varje dag i princip har man haft kontakt. Hojja för sånt här. Jag får rysningar över hela kroppen när jag tänker på såna här tråkigheter, hemskt är vad det är.
Keep going strong Poffen!
Nyfikna människor.. En bild på Instagram gör att man får 50st fler unika besökare, sjukt. Spekulationer och skitsnack.... Varför är jag inte ens förvånad?! ;) ...