You don't have to save me, just need you to follow. Cause we made it all this way.

Idag ägnar jag en tanke till alla som någongång blivit misshandlade, alla som gjort det och alla anhöriga som oftast är dom som får ta den största smällen av oss alla.

Som anhörig får man stå där, och se på när en familjemedlem sakta tynar bort eller gör något som får ens värld att vändas upp- och ner... Tro mig, jag har sett saker som dom flesta inte skulle drömma om ens. 

Jag har fått höra en dag när vi var samlade hela högstadiet, inför 120pers om när min bror hade misshandlat några oskyldiga människor, varpå dagen efter fick jag se en bild i tidningen där jag tyckte att jag kände igen en tröja där, precis en sån tröja jag köpte på Jokkmokk's Marknad med opassande tryck till en 12åring på. Jag tyckte jag kände igen ansiktet som dom hade "suddat" över. Jag läste rubrikerna "3 män misshandlade grovt oskyldiga människor mitt ute på Storgatan i Luleå" 

Jag har blivit hotad på skolan. Jag har fått höra av lärare att jag är, och kommer bli "exakt likadan som min bror." Jag har blivit kallad amfetaminmissbrukare. Jag har fått höra att jag skulle sälja mig för en blyertspenna... Av en LÄRARE! 

Jag har fått, så många gånger uttrycka, skita i hur jag kommer må efter det... Allt för han. Allt. 

Jag har vaknat många nätter av att han ringt, varit urspårad, eller att någon ringt och sagt "Han är inte i bra form" Jag har så många, oräkneliga gånger, fått höra att jag kommer bli ett exakt likadant psyk, socfall och sönderknarkad precis som han är. 

Jag har fått ta han i försvar tusentals gånger, fast jag egentligen vetat att han gjort fel. 

Jag har fått ett telefonsamtal... När han stod på en avfart med en bössa tryckt mot huvudet.

Jag har fått springa emellan och bryta flertalet slagsmål med honom inblandad.

Jag har varit en av få som kunnat lugna ner honom när det varit åt helvete. 

Jag har för hans skull, gått in i ett hus med en beväpnad karl med bössa som hotade mig. 

Jag har gått genom eld och vatten. Och det kommer jag alltid göra. Alltid. 

Alla säger att jag ska släppa taget, "skit i honom, han är inte värd det. "

Ibland har vi fått fly land och rike för honom...

Och ibland har vi fått ge bort våra ägodelar bara för att ha honom i livet.

Ibland har man varit uppe hela natten bara för att han ska vara lugn och inte hamna i trubbel. 

Han är mitt kött och blod, och jag kommer alltid älska han precis lika mycket, alla dagar på året vad han gör. För, för mig är han en bror... För endel andra är han bara en vanlig "knarkarunge som förstört sitt och andras liv" Jag kommer aldrig sluta kämpa. Jag kommer aldrig sluta älska dig för den du är.

Och jag kommer vara förbannat stolt över mig själv som stått där, fått se på allt elände, mått sjukt psykiskt dåligt men ändå klamrat mig fast på stegen och klättrat uppåt och står med båda fötterna på jorden, har ett jobb, ett eget hem, och en familj som står bakom mig i ALLA lägen.

Jag kommer aldrig sjunka lika lågt som dom som kallar flertalet ungdomar i Överkalix kommun för "knarkarungar", "gangstrar" eller "psykopater." Jag tycker inte om människor som direkt dömer ut flera. Bara för att man använder droger är man ingen sämre människa för det. Och ni må tycka jag har fel. Men oftast är de dom bästa människorna, som det bara har gått snett för, någonstans där på vägen hamnade dom ur balans. Jag tycker alla människor förtjänar fler än en chans. Alla förtjänar sina chanser till dom visat motsatsen.

Sluta hata, och börja älska varandra istället.

I detta samhälle finns alldeles för mycket hat, fördomar & skitsnack. 

Jag vet, jag har varit en av dom själv.

Men minst 3 personer kom fram till mig ihelgen fast jag såg saker jag hade tänt igång direkt på(och säkert hälften som läser den där bloggen också), om det var för 3år sen....

Men jag höll mig lugn, samlade mig och tänkte på allt jag skulle förlora. Det är inte värt det.

"Man ska inte ta i skit utan handskar" som Mamma säger till mig flertalet gånger.

Så, imorgon ska jag gå på manifestationen enbart för alla som fallit offer för misshandeln, alla anhöriga för allt dom fått stå ut med. Och även för alla som misshandlat. Jag tänker på er alla. 

För dig kommer jag alltid gå genom eld och vatten, alltid.  

 

:)

30 december 2011 00:00

Otroligt bra skrivet! Och en familjemedlem kan man inte bara klippa bort och sluta bry sig om, det förstår jag verkligen. En dag ska du se står ni där på andra sidan, tillsammans, och har klarat av allt det svåra. Ni kan krama om varandra och säga Fy fan vad vi gjorde det bra. Och skratta lättat och vara lyckliga. För att ni varit just ni, och kämpat på hela den tunga vägen.

"Life's a climb, but the wiew is great!"

Du har folk här ute som sänder varma tankar till Dig och er Lina, inte bara dåliga fördomar :)

 

..

4 januari 2012 20:46

Vet du hur stolt du kan vara över dig själv ?? Jag känner inte dig personligen Lina men jag brukar läsa din blogg och alltid när du skriver om nåt sånt här blir jag så imponerad av dig, hur du orkar, vilken glöd du har !

Jag har själv en missbrukande syster och precis som du säger, Man har sett och varit med om så jävla mycket genom åren man inte skulle önska sin värsta fiende ens. Till skillnad från dig har jag gett upp, svikit och helt slutat tro på min egen syster för att jag inte orkar varken se, höra eller veta av den hon har blivit - Det gör för ont.

Du är verkligen stark som orkar, att du inte ger upp.

Lina Larsson

9 januari 2012 00:57

Tack! Det känns bra att det faktiskt finns människor där ute som förstår. Många bara dömer ut, snackar en massa skit och går bakom ryggen på en. Ja, jag kommer nog aldrig ge upp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet rullar på i vanlig ordning.. Men ingen dag är sig ändå lik. L är redan ett halvår(!), och tiden går som vanligt - alldeles för fort. Skönt när träningen kommer igång på riktigt igen, när min trogne träningskompanjon kommer hem från Grekland...

Nyfikna människor.. En bild på Instagram gör att man får 50st fler unika besökare, sjukt. Spekulationer och skitsnack.... Varför är jag inte ens förvånad?! ;) ...

Orken och lusten att blogga finns inte just nu. Instagram är något jag hellre uppdaterar, där jag kan välja mina följare. LLLARSSSON heter jag där! ...

Inget ord kan beskriva min kärlek för denna lilla krabat. Han som förgyllt våra liv och gjort det verkligt värt att leva. Våran supersnälla kille, Mamma älskar dig till månen och tillbaka. ...