14 maj 2011. En av de värsta dagarna i mitt liv. Det går inte en dag utan att jag för en tanke till kära, lilla gumman. Hon som alltid stog och ylade i hagen när man kom hem. Hon som verkligen såg när man var ledsen och ville trösta en genom att komma och snosa en i örat tills man med gråten i halsen började skratta. Fina, fina Sissi. 

Dagen med stort D kom den också. 14maj 2011, då mitt liv var lite på en skör lina. Jag minns det så väl. Jag står där i köksfönstret på Brännaberget, hade precis kommit hem från jobbet... Så ser jag när Pappa fixar i bilen.. Sen släpper han ut Sissi.. Jag förstod ingenting, tills det att ingen Selma kom ut.. Sissi skulle fara iväg ensam med Pappa. Så jag släpper allt, gråter för att jag vet vad som ska hända, och springer ut... Slänger mig på gräsmattan och tar ett hårt tag om henne. Håller henne i min famn, bara blundar hårt och gråter.. Pratar med henne att allt kommer ju bli bra. Håller henne tills Pappa säger med halv gråtig röst: Näe, nu är det dags att fara.. Jag släpper taget, och bara sitter kvar där på gräsmattan. Gråter och får fram: Hejdå gumman, jag älskar dig!

Min fina ängel.... Min bästa vän sedan många år tillbaka.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet rullar på i vanlig ordning.. Men ingen dag är sig ändå lik. L är redan ett halvår(!), och tiden går som vanligt - alldeles för fort. Skönt när träningen kommer igång på riktigt igen, när min trogne träningskompanjon kommer hem från Grekland...

Nyfikna människor.. En bild på Instagram gör att man får 50st fler unika besökare, sjukt. Spekulationer och skitsnack.... Varför är jag inte ens förvånad?! ;) ...

Orken och lusten att blogga finns inte just nu. Instagram är något jag hellre uppdaterar, där jag kan välja mina följare. LLLARSSSON heter jag där! ...

Inget ord kan beskriva min kärlek för denna lilla krabat. Han som förgyllt våra liv och gjort det verkligt värt att leva. Våran supersnälla kille, Mamma älskar dig till månen och tillbaka. ...