Direktlänk till inlägg 26 juni 2012
Midsommaren spenderades i Stugan där vi var ett helt gäng, och även fick besök av ett gäng med fyrhjulingar. Just den kvällen var allt så fint, vattnet låg helt stilla i sjön, solen sken, och tillslut kom regnbågen fram. och vi alla var på bra humör. Spelade kubb. Girade. Och dom andra drack tills flaskorna var tomma.
När jag vaknade morgonen därpå, fick vi beskedet att Jonas fått lämna jordelivet.
Adam och jag for ganska snabbt hem. For och tände ett par ljus för han. Stod där ett bra tag. Jag tog ett stadigt grepp runt Adam, samtidigt som jag försökte dölja att det rann tårar nerför mina kinder.
Diskuterade sen hela dagen hur något så grymt kunde få hända en så bra människa.
"Det är som att jag väntar att han ska komma och hälsa på." sa Adam. Att han ska storma in genom dörren och ropa till ett skott av några välvalda ord. Trots allt elände så konstaterade vi att Jonas valde den vackraste platsen av dom alla. En grön, fin äng full av somriga blommor. Och vattnet som låg alldeles intill.
"En blomma bryts innan den fått slå ut i blom,
marken blir trist och så fruktansvärt tom.
Men kanske ändå det någonstans finns,
en äng eller en undangömd skreva,
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och fortsätta att växa, dofta och leva."
Vila i frid, Jonas. Ta hand om Mormor där uppe.
Nyfikna människor.. En bild på Instagram gör att man får 50st fler unika besökare, sjukt. Spekulationer och skitsnack.... Varför är jag inte ens förvånad?! ;) ...