Jag har ingen mer kärleksförklaring, för inga ord räcker till för hur jäkla mycket man kan älska en människa så mycket.

Idag har Adam stått ut med mig i ett år! Ett år fyllt av lycka. Jag har känt mig trygg och positiv, även fast det varit sjuhelsikes många uppförsbackar. För han har funnits där.

Allt jag behövde var någon som brydde sig tillräckligt, för att få livet att vändas från ner till upp.

Darin – Astrologen

Bruno Mars – Locked Out Of Heaven

Ke$ha – Die Young

Imagine Dragons – Radioactive

Kartellen – Ställ dig upp

Tack till de människor som gör att jag bara känner mig starkare, och bättre än er för var dag som går. Jag tar åt mig nå fruktansvärt, och vill bara gråta, men sen fick Adam mig att inse att de kan ju inte vara annat än avundsjuka.

Jag menar... utlägg om att man aldrig skulle kunna tänka mig som en Mamma, och att, jag troligen inte skulle passa som en. Jättesnällt, verkligen. Särsklit när det kommer från en vän. Sen kom utlägget om att jag aldrig setts på Bränna med min hund, och att Kia är ju "inte riktigt hundra". Ska jag förklara? Kia älskar att vara lös och springa, och eftersom hon kräver lite mer motion än många hundar släpper jag alltid hon lös någonstans, på gården, i skogen, eller hos Mamma och Pappa så hon får springa. Visst, hon är dålig att gå i koppel, men nog har jag för det varit ut flertalet gånger med hon i koppel och gått, även på Bränna. Jag kan åtminstone ha hon lös utan att hon sticker. Kanske du ska rannsaka dig själv före du har utlägg om mig, och speciellt min hund.

Jag blir bara så less, och framförallt ledsen på allt snack bakom ryggen. Jag har alltid varit sjukt långt ifrån perfekt, och kommer aldrig bli heller. Men lägg ner mig då, och satsa på ditt eget liv istället för att prata om mitt.

Tre starka ord som jag hatar att säga, verkligen hatar.

Jag har alltid varit rädd för att ha blivit sårad. Och, så har jag ju blivit det. Gång på gång. Känt mig helt värdelös, korkad och äcklig. Så äcklad av bara tanken att se mig själv i spegeln. Så dåligt mådde jag. Psykiskt förstörd, nerkörd i att ingenting man gjorde var bra nog. Siktade alltid högre än stjärnorna men nådde aldrig riktigt dit. Varje dag var en kamp mot att inte orka fortsätta. Därav, försökte jag hjälpa andra. Mig själv i sista hand, alltid.

Idag är ingenting så. För jag har Adam. Jag har han, och Kia. Vill andra förstöra sina liv kan jag tyvärr inte hjälpa dom hela tiden.
Han vet, och jag vet. Han vet hur jag har varit, men älskar mig för det. Han vet att min familj aldrig varit perfekt, men han låter det vara så. Han ältar inte, och han tycker inte sämre om dom för det. Han vräker inte ur sig saker om ens misstag när han blir sur. Han har aldrig sagt ett ord som kränkt mig. Han är så genomsnäll, och jag ångrar att jag inte blev kär i han tidigare. Han är min ängel. Min fina ängel som gör livet så otroligt mycket lättare. Jag kommer aldrig släppa taget om han, för jag kan inte tänka mig att det finns en till människa som kan göra mig så otroligt lycklig, som bara Adam kan.

Och för första gången i mitt liv kan jag säga; Jag älskar dig. Och se en framtid med dessa ord. Jag vill ha Adam vid min sida, ända tills den dagen jag dör. Ingenting, och ingen kan stoppa oss.

Du är bäst älskling. ( jag vet att du tjuvläser min blogg) ;)

Sovmorgon deluxe med Kia började denna fina dag med ;)

Jobb idag, men jag börjar inte än, så jag tänkte hinna med att städa toaletten lite och tvätta undan lite före det.