Ibland händer det saker som inte får hända. I fredags hände det min vän, en vän som är livslusten och glädjen himself.

Ett sketet jävla balkongräcke som gav vika, och gjorde att han föll 4,5m rakt ner på marken. Ett balkongräcke som förstört så himla mycket nu, och låter en 4årig pojke leva i ovisshet om hans pappa någonsin kommer vakna upp igen. Låter anhöriga leva i frågor. Jag kan inte med ord förklara hur mycket jag önskar
att det här istället fick hända en våldtäktsman, eller en äcklig mördare. Inte en karl som gör rätt för sig, har en familj och som tagit sig igenom nog med skit för att stå där han stod på den där jävla balkongen i fredags. Han som verkligen inte skulle ha stått där. Han som styrt upp sitt liv från den absoluta botten till toppen.

Finns ingen som har den livsglädjen som sprudlar i hans bruna ögon, ingen som ställer upp för andra såsom han gör, ingen som strålar som han när han är glad. Finns ingen som har ett så stort hjärta som honom. Ingen. Han har ständigt något nytt på gång, och har en massa projekt han håller på med. Han gör ALLT för sin son, och för sin flickvän. Och de gör allt för honom.


När jag lärde känna honom var jag nästan rädd, för han var så himla framåt, orädd och glad - nästan så man blev avundsjuk på hur någon "törs" vara så framåt fast man knappt träffas förr.
Men åren gick... och nu står vi här idag. Han och E hjälpte mig på rätt spår och gav mig vänliga ord när jag kanske behövde det som mest. Han har tröstat mig när jag varit ledsen och sagt fina ord, och vi har skrattat, otaliga gånger tillsammans. Vi har en galen turkietresa i bagaget tillsammans. Och många, många timmar runt deras köksbord.

En stark, oerhört envis kille som kan "move mountains for those he love."

Nu är det dags att vi gör det för honom. En bön till vår herre där uppe, ett tänt ljus eller en extra tanke. Han behöver det mer än någonsin just nu. Fina Jocke. Kämpa för din familj, för alla här hemma. Visa världen hur jävla envis du kan vara nu. Jag vet att du inte är den som ger upp i första taget.


Det sista som lämnar oss är hoppet.

Precis såsom man är van att se dig..

... med ett stort leende på läpparna.

 

Syster, Jenny Isaksson

14 oktober 2013 07:56

Tack. Vilka fina ord det värmer ❤️

 

E

14 oktober 2013 08:01

Så fint skrivet av dig ❤️ ord som betyder mycke!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet rullar på i vanlig ordning.. Men ingen dag är sig ändå lik. L är redan ett halvår(!), och tiden går som vanligt - alldeles för fort. Skönt när träningen kommer igång på riktigt igen, när min trogne träningskompanjon kommer hem från Grekland...

Nyfikna människor.. En bild på Instagram gör att man får 50st fler unika besökare, sjukt. Spekulationer och skitsnack.... Varför är jag inte ens förvånad?! ;) ...

Orken och lusten att blogga finns inte just nu. Instagram är något jag hellre uppdaterar, där jag kan välja mina följare. LLLARSSSON heter jag där! ...

Inget ord kan beskriva min kärlek för denna lilla krabat. Han som förgyllt våra liv och gjort det verkligt värt att leva. Våran supersnälla kille, Mamma älskar dig till månen och tillbaka. ...