Inlägg publicerade under kategorin Musik.
Grävde upp ett par gamla godingar när jag sitter här och försöker skramla ihop någon skiva till Basketträningarna! :) Liiite musik från mina ungdoms år måste dom väl ändå få ta en del av?
Sitter hemma hos Mamma och Pappa och är på en dator! Äntligen. Har inte varit på internet på en dator sen länge.... Därmed, får ni ursäkta alla mina fina stavfel som blir när jag bloggar med telefonen.
En låt som får mig att få rysningar. Dock är det synd att MixMegapol spelar sönder den på radion....(!)
Har ett par sjuk bra låtar på min playlist! Kan dela med mig av ett par...
Pitbull ft Shakira - Get it started
RMK & Toppen - Gå mot rött
Calvin Harris ft Example - We'll be coming back
Maroon 5 - One more night
Nause - Hungry hearts.
;)
Alanya resan blev över förväntan. Fina dagar med Vero. Återigen ett par besök på QG. Fina Östra-stranden. Tatueringarna vi gjorde oss, en som betyder så mycket. Alla fina vänner där. Och alla nya man lärt känna. Lukten av frihet, lycka. Att få uppleva allt, igen. Och, jag som hade sagt före resan; Detta blir nog min sista. Men, nej. Absolut inte. Jag ska tillbaka. Till hösten vill jag åka igen, och kanske vara två veckor istället för bara en. En bra plan? Ja. Jag tror jag har blivit tokig.
" I gotta find my way back, back to summer paradise.
My heart is sinking, as I’m lifting up,
Up above the clouds away from this.
And I can’t believe I’m leaving,
Oh I don’t know what I’m gonna do.
But someday, I will find my way back,
To where your name is written in the sand.
‘Cause I remember every sunset,
I remember every word you said.
We were never gonna say goodbye.
Singing la-la-ta-ta-ta.
Tell me how to get back to, back to summer paradise.
And I’ll be there in a heartbeat. "
(Simple Plan ft Sean Paul - Summer Paradise)
Spelar min lilla playlist: Alkohol löser inga problem, men de gör fan inte mjölk heller och taggar. 9 dagar, 9 dagar, 9 dagar.... 9 DAGAR! Undra hur många gånger jag gått igenom detta egentligen. Längta ihjäl sig för att äntligen få fara iväg, njuta järnet och koppla bort allt där, för att sedan nästan gråta när man sätter sig på bussen mot flygplatsen med destination: Hem. Hem till lilla Överkalix.
Sen så gruvar jag mig för att lämna Kia. Fast jag vet ju at hon är hos världens bästa. Men ändå. Mitt och Kia's band går inte att förklara. Jag är som en skyddande Mamma för henne. Det är som jag och henne mot världen.
Nu ska jag fortsätta intala mig själv att jag behöver faktiskt det här.