Finaste. Den första julafton jag inte varit ledsen och ängslig på många, många år. Detta år blev det ju juldagen dock. Fast då saknades ju hon som alltid funnits där, varenda jul har hon ju funnits där med oss andra. Men jag vet ju att hon var med oss, däruppe, och vakande över oss alla.

Jag älskar min familj så oändlöst, fruktansvärt mycket. När jag är med dom, och när jag vet att dom mår bra och är i tryggt förvar blir jag trygg. Jag blir varm i hjärtat när det går bra för dom. Jag kan inte sätta ord på hur mycket dom alla betyder för mig. Hoppar dom, så hoppar jag. Vi är så himla olika allihopa, men lågan för varandra finns där, oavsett om alla visar det på sitt eget lilla sätt. Jag är ledsen, samtidigt som jag är glad över det vi gått igenom och går igenom tillsammans. Vi har vuxit oss starka och insett att det går bara inte att ändra på någon. Mamma med sina regler, utlägg och kloka värmande ord. Pappa som alltid ställer upp, oavsett när, var eller hur. Han som fixar det mesta! Jenny bestämd och håller fast vid det hon tycker och som jag vet alltid finns där, vartän hon befinner sig i världen. Kristoffer med sina roliga utlägg och som jag vet skulle gå genom eld för mig. Anton som vi alla blir glad om vi får se en gång per halvår. Han som kämpat och kämpat. Han som jag är stolt över trots hans "lilla" baggage. Och så, lilla jag.... Minstingen i familjen som ofta fått agera äldre än vad jag egentligen var. Med min envishet har jag kommit långt, eller en bra bit på den, ibland tunga vägen.

Well you only need the light when it's burning low. Only miss the sun when it starts to snow. Only know you love her, when you let her go. Only know you've been high when you're feeling low. Only hate the road when you're missing home. Only know you love her, when you let her go.. and you let her go.



(Passenger - Let her go.)

Haft häng med mamsen mest hela dagen. Det som jag skulle göra idag, gör jag en annan dag helt enkelt ;)

Ligger i sängen som är renbäddad och funderar... Livet är inte så pjåkigt ändå. Jag har dom jag behöver vid min sida, och resten som valt att inte vara där, får stanna där. Livet har sina upp- och nedgångar, men jag klarar det. Bara för att dessa människor finns där. Ibland behövs det så lite, och ändå gör det stora underverk.

Nog funderat, nu kallar John blund.. Jobb imorgon.

Har varit ledig i sex dagar nu, och det behövdes. För min rygg mår ännu inte alls bra. Var på massage igår och ska till veckan också, så det blir nog bättre förhoppningsvis. Sen så har det varit basket hela helgen. Gammelstad på lördag och på söndag åkte vi till Skellefteå. Förluster blev det. Men nästa gång när vi är hemma och har rättvisa domare blir det bättre.

Idag blir det dammsugning och sen inte så mycket mer. Ska försöka ta det lilla lugna.. Kanske susar till BB och ser ett vampire diaries avsnitt och får mig en kaffekopp.

Jag visste det. En hjärtinfarkts-match blev det idag. 3st spelare utfoulade. Jag i panik och visste knappt ut eller in. Men vi vann. VI VANN! Med 2poäng. Den skönaste vinsten av dom alla. Flickorna är så himla duktiga. Idag kan jag somna med gott samvete ;) Och det är precis vad jag ska göra nu, sovasovasova.