Jaha. Då var Fredagkvällen här igen. Jobbat idag. 12-20. Imorgon ska jag jobba 8-19, och efter det blir det att byta om till partyblåsan, för då blir det party ihelgen, igen. Jag känner att det behövs. Tråkiga, tråkiga höst/vinter. Jag behöver en kick från någonting. Och det får jag av Vero, Bacardi Breezer och bra musik. Så är det bara. Hur vi ska ha kul imorgon, som alltid annars också givetvis.

Nej, nu ska jag ta bankdosan & Kia och åka ner till bränna för att sedan hämta upp Vero så vi kan se film, snacka skit & bara vara. En perfekt Fredagskväll.... :)

"Friends are those who lift you up when your heart's wings forget how to fly "

Alltid har jag haft två vägskäl att välja att gå i mitt liv.

Alltid har jag stått där i korsningen, men ändå alltid gått samma gamla väg.

Jag har stått många gånger och funderat... Funderat om jag ska ta den där farliga vägen.

Dränka mina sorger i skiten. Ta skiten och bara vara i min egna lilla värld. Leva i en bubbla resten av livet. Och bara skita i vilka jag sårar, och vilka människor jag förlorar.

Men då har jag alltid tänkt om, tänkt att jag inte vill ha det livet. Ett liv i skiten. Ett liv som betyder 0, nada, zip-zero. Ett liv där man förfaller.

Jag är inte den människan. Och jag kommer aldrig bli en sån heller. Jag har bestämt. Och har jag en gång bestämt mig så blir det så. Envisheten har räddat mitt liv.... Den, och min insikt har räddat livet på mig. Och insikten om att jag vill ju inte vara ännu en till som sårar min familj.

Idag påverkas jag aldrig på samma sätt som jag bara gjorde för 3år sedan. För dom där 3 ynka åren sen satt jag och gjorde de dummaste sakerna jag kan tänka på att göra idag. Osäkerheten, och olyckligheten gjorde mig till en annan människa. Människorna omkring påverkade mig också, visst. Jag blev en annan människa med den där karln. Han drog fram dom värsta, och även dom bästa sidorna i mig. Men dom värsta vägde över dom där bästa sidorna... Livet var urspårat. Det var alkohol, det var slagsmål, det var allt vad man kunde tänka sig. Jag grät mig ofta till sömns det året. Jag hade ångest, för någonstans där inne visste jag ju att det här var ju inte jag. Jag hade förändrats till ett monster. Jag var som en blåst jävla blondin i hjärnan. Utförde sakerna, och tänkte bara på konsekvenserna efteråt.

Idag står jag här. Med båda fötterna på jorden, ganska så stadigt också. Jag valde den där vägen igen. Jag valde rätt. Idag känner jag mig lycklig att jag aldrig gick den där andra vägen. Jag har världens finaste vänner. Dom är inte många, men dom finns där för mig i alla fall. Jag har världens bästa syskon som förstår, stöttar och bara finns där. Jag har så mycket att leva för. Så många människor att leva för.. Så många som jag vet skulle offra allt för mig. Jag gjorde inte mer än rätt som valde den här vägen. Annars hade jag nog varit död idag. Jag hade inte existerat. Jag har alltid sagt att jag trott att jag kommer nog aldrig hinna fylla 20år. Men snart är den dagen här. Och så ska då jag leva. Jag ska trycka upp att jag klarat mig så förbannat bra i livet trots alla skitstövlar, idioter & klarat mig från allt skit. Jag tackar gudarna för min envishet, för mina vänner, för min Kia, för mina basketflickor, för Mormor och Morfar, för alla på jobbet och alla andra som finns där, och som jag vet alltid kommer finnas där. Tack för att ni finns. Ni har rätt att säga att ni är en orsak till att jag lever idag.

Utan er hade jag inte orkat med allt runt omkring idag, förr och framtiden som kommer.

Ni är mina fina skyddsänglar. Ni är värda det absolut bästa, och lite därtill.

Men det gör det aldrig, kommer aldrig göra heller. Man kan förlåta, men aldrig glömma.

Dock i allt helvete så känner jag mig glad. Glad för vad undrar jag ännu själv....

 Jag har det där pirret i kroppen jag inte känt sen gud vet när. Jag tror detta kommer leda till något nytt. En nystart i mitt liv, med mina fina vänner. Vi, eller Jag & Stjösso 2 har världens bästa, finaste planer. Vi kommer få vara fina i våra nya klänningar och de rosa tomtemössorna. Lycka kallas det. Jag hoppas verkligen att jag kan glömma allt som strömmat i min hjärna de senaste dagarna och bara släppa allt..... Släppa allt, och bry mig om mig själv för engångsskull. Göra de saker jag vill, när jag vill. Inte fråga om lov när jag ska göra något. Utan släppa allt, och bara göra saker som gör mig lycklig. Nu är det dags att börja bestämma själv, och inte låta någon annan styra mitt liv eller mina tankar.

Fina, fina vän som alltid gör mig lika glad. Alltid har vi lika sjuka planer och roliga saker på våran to-do-list. Vi kan vara nyktra och ha roligare än de fulla. Vi kan vara fulla och göra de sjukaste saker någon skådat! Ja, vi kan det mesta... Och vi klarar det mesta! Vi går igenom eld och vatten för våra nära. Vi kan sitta uppe hela natten och se film, äta gott & bara surra tills klockan slagit 02:00, fast vi ska upp vid 06:00. Vi kan surra i timmar.... Vi kan gråta, skratta och vara sura en hel kväll. Vi kommer som sagt träffa våra fina prinsar en vacker dag.... En vacker dag då vi kommer vara de lyckligaste i hela världen.

Fin fucking dag idag! 

Känns som att jag svävar på moln. Äntligen kom den där känslan tillbaka. Känslan som får mig att bara vela skrika ut till alla hur himla lycklig jag är. Känslan som får mig att bli stark igen. Att våga stå på mig. Att veta att absolut ingenting kan bryta ner mig. För när jag är på den här nivån kan inte ens världens största dubbelidiot dra mig till botten igen. Känns rätt bra måste jag säga.

December månad kommer bli otrolig. Har redan smidit massa, massa planer. 

Nu ska jag back to reality. Ge Morfar insulin, och sen packa in han & mig själv i bilen. För vi ska ut och åka, hälsa på en av hans vänner. Sen ska jag hem, duscha och hämta upp Världens bästa Syster och hennes kompis i Töre. 

Precis. Jag som så stort skulle vara nykter 1 månad. Innan min födelsedag, julen och allt tjobläng! Men icket. Cidrarna, Erika & förfesten på Tallvik lockade för mycket. Sen så blev det Kalix, och Rockabillyn på Folkets Hus. Men roligt hade vi! En fin kväll med fin fina vänner helt enkelt. Jag längtar redan tills nästa gång vi slår våra kloka hjärnor ihop och hittar på såna här trevligheter! 

Flo Rida – Good Feeling

Tjugo år från nu 
kommer du att vara mer besviken 
över de saker du inte gjorde än över de saker du gjorde.
Segla iväg från en säker hamn,
Fånga farliga vindar i dina segel,
Utforska
Dröm
Upptäck

(Östersund Maj -11)

Jag har iaf min Kia kvar. Hon är allt som behövs. Allt som gör mitt liv helt gång på gång.