All that I had was all I'm gonna get.

Jag vet inte hur många gånger jag ska ta mig igenom det hära.....

Men OM jag saknar det. Jag saknar ihjäl det. 

Snart är det vår igen.

Och då är resväskan ganska fort packad vill jag lova. 

"I hade the time of my life"

”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund.

Att inte våga är att förlora sig själv.” 

Vissa dagar kan jag sakna allt. Allt som man varit med om. Alla fina människor som kommit och gått. Alla som ställt upp för en.  Alla som funnits där. Allt roligt vi har gjort tillsammans. Alla tokigheter vi kunnat skrattat åt i timmar. Alla gånger jag fått tappa fotfästet, för bara en liten stund. Gjort galna saker. Jag kan än idag skratta för mig själv åt allt man gjort. Som jag och Johanna dagen efter vi hade varit ute, stod i spegeln. Tände och släckte lampan gång på gång. En galen kväll som spårade ur helt enkelt. Jag kan än idag skratta åt när vi fick slut bränsle i ICA-korsningen och sprang som tokar och knuffa bilen till Pox. Alla saker vi gjort tillsammans. Saker som fastnat. Saker som betyder så mycket fast det egentligen inte var så mycket. Utomlands resor som spårat totalt....

Jag erkänner, jag saknar allt. De sista åren som varit de mest omtumlande i mitt liv, men samtidigt dom bästa. Jag har lärt mig vad motgångar är. Jag har lärt mig livets hårda läxa.

(Blandade bilder, 2008-2010)

Vinterdäck..... Har länge varit på tapeten. Pappa har ringt orolig mest varje dag för att berätta att det kan ju bli halkigt. Jag ska köra försiktigt har jag lovat varje kväll. Sen så idag såg jag på facebook, att mamma hade skrivit. "Fixat!!". Tänkte inte mer på det. Sen när jag kommer hem berättar Mamma. Morfar har gått själv till OK och sagt att "Barnet måste ju få sig vinterdäck." Mormor hade undrat om han hade slut snus. Men näe minsann, han skulle till OK och fixa barnet nya vinterdäck, och han köpte mig 4st nya däck. Fina, fina Morfar.

Ganska fort åkte jag ner, och slog armarna runt han. Finaste Morfar.

Ett hjärta av guld.

2 månader och 2 dagar kvar kom jag och Morfar fram till idag.

Vet inte hur många år jag längtat efter denna dag... Men nu när den börjar närma sig känns det inte alls som att det är något speciellt. Jag har inte gjort något sen jag fyllde 17år, och hade den mest urspårade fest jag varit med om. I år vill jag göra något speciellt. Jag känner att det behövs. Jag har börjat ett nytt kapitel i min bok. Och det borde min 20årsdag också invigas med. 

Känner att man kanske borde börja smått planera. För tiden rinner iväg fortare än man anar.... Synd bara att fantasin står stilla.

Nej, nu ska jag göra mig klar, och sedan åka ner till BG och avverka ännu ett arbetspass. :)

Och nu när hösten och mörkret kom.... Så blev jag såklart sugen på att bli mörk igen.. Men. Jag tror vi kör på en blond vinter nu. Som sagt, ett nytt kapitel.....

I got ice in my veins, blood in my eyes.
Hate in my heart, love in my mind.
I seen nights full of pain, days of the same.
You keep the sunshine, save me the rain.
I search but never find, hurt but never cry.
I work and forever try, but I'm cursed so never mind.
And it's worse but better time's seem further and beyond.
The top gets higher, the more that I climb.
The spot gets smaller and I get bigger.

Cause all this bullshit, it made me strong mother fucker.

" Love doesn't make the world go round, love is what makes the ride worthwhile. "