Jag vet inte hur många gånger jag ska ta mig igenom det hära.....

Men OM jag saknar det. Jag saknar ihjäl det. 

Snart är det vår igen.

Och då är resväskan ganska fort packad vill jag lova. 

"I hade the time of my life"

http://www.sistaminuten.se/tour/charters/sistaminuten?a=sistaminuten&deps=Lule%C3%A5&words=Alanya&d=20&m=2012-05&delta=1&days=11-18&rating=0&sort=price&maxprce=&beach=&centre=

Vem är på?

Oj, så jag vill att det ska bli Vår/Sommar.

Och om jag ska tillbaka, det finns det inga tvivel på. 

Jag är ju duktig och lägger undan pengar varje månad så.

Mina pengar, mitt val var det va. Inga kläder från Nelly, och inga onödiga inköp inte. Fyfan så jag hade velat att jag fick åka igår helst...

Tror jag inte fått vara såhär lycklig och fri sedan jag föddes. Det var som att alla problem flög sin väg, allt var perfekt & man levde i nuet. 

En healing av sin egen sort. Jag hoppas verkligen man kommer få känns den där känslan igen. Känslan av att bara leva här & nu.

Den kvällen, och hela resan lyfte upp en till ytan igen. 

Vad hände egentligen? Vart tog våran underbara vecka vägen egentligen? 

Tiden har gått alldeles för fort. Och jag har fått uppleva den absolut bästa veckan i hela mitt liv. En vecka fylld med tokigheter, dansande, drickande, shoppande, skojande - Med min Rbk. 

Jag kommer aldrig kunna beskriva allt vi gjort.. Och inte gjort för den delen.

Jag älskar Turkiet. Jag älskar Alanya. Jag älskar Queen's Garden. Jag älskar Flushes, Pina Colada & Strawberry Daquiri. Jag älskar alla trevliga människor vi träffat. 

En resa som satt ärr på mig. På mitt hjärta, på mitt skinn. Älska Alanya.

All day, all night.... WHAT THE FUCK?!

Nu vill jag iväg, igen. 

Finns det något bättre egentligen? Semester, som oftast är full med förväntingar, drömmar och oron om "vi får bra väder." För många kan det vara att man strävar efter att bli brunast. För många innebär det bara den där avkopplingen. Att få stänga av allt som man har där hemma. Vara sig själv, utan att någon annan bryr sig. Att få slippa tänka på att man måste städa, tvätta eller att måsta stiga upp när väckarklockan ringer på morgonen. 

Semester kan ju såklart vara att ligga hemma i soffan och se en bra film, party dygnet runt längs hamnen i Alanya, eller så kan det helt enkelt bara att få vara sig själv, anonym i en stad där ingen känner dig. För mig är det semester. Inga fördomar, inga rykten och inget tjafs om vem som har vad, och vem som kommer först. Jag älskar det. 

Hur mycket jag vill tillbaka. Nu. Helst nyss.

Queen's Garden. Porn Star. Mina vänner, nya vänner och gamla vänner. Robin Hood. Alla fina kläder jag köpt. Alla sjukt goda drinkar vi druckit. Efes öl. Alla sjukt trevliga människor jag pratat med. Allt ögongodis. Rihanna - Man Down. Drog en favorit i repris. Oj så kul jag har haft. Roligaste gången i Turkiet, helt klart. Alanya är underbart. Finns inte nog med ord att beskriva hur awesome man haft det.

Hoppas innerligt att det blir att dra igen. För här hemma orkar man inte vara hemma mer. Fyfan säger jag bara. Ångrar att jag ens övervägde att komma hem igen. Finns absolut ingenting positivt förutom Kia att hämta här hemma. Ingenting. Och direkt man kommer hem får man höra en (såklart) tråkig sak. Hjärtat brast än en gång. Man föll till botten än en gång. Allt känns som mitt fel, precis allt. Som en stor käftsmäll i ansiktet. "Välkommen hem, till verkligheten"

Har snott Mamma's bilder. Snart ska jag smacka upp mina pics!

Hejdå Sverige. Hey, hey Alanya! :D