Tänker på året som gått... Året som satt spår i mitt hjärta. Fick många nya, nära vänner som hjälpte mig att inse att det finns annat än det jag snöat in på. En Mamma & Pappa som hjälpte mig genom en jäkligt tuff tid i livet. Mina syskon som funnits där dag och natt. Mina andra vänner som jag vet finns där, oavsett vad. Alla galna fester vi haft i Sommar och nu i Höst/Vinter. Jag blir nästan tårögd när jag tänker allt. Sommaren... Där vi stod jag, Veronica och Victoria och sjöng med Maggio i alla hennes låtar.. Veronica Maggio - Snälla bli min. När vi från BG var på Luleåkalaset och vi vikarier sjöng karaoke på scenen, "Sommartider, hej hej" När vi på marknaden dansade oss svettiga.. Sak Noel - Loca People.

Och vi slet som djur hela sommaren för att få ihop pengar till en utlandsresa...... Eller två! 

Jag drog först till Alanya med Mamsen, Erika, Jocke & Leo och hade en oförglömlig resa med mycket skratt, och tårar.. Alla mysiga kvällar vi hade på balkongen tillsammans. Rihanna - Man Down.

Sen åkte jag igen till Alanya med världens bästa Rbk och gjorde helt sjuka, oförglömliga saker. Men roligt hade vi! En otrolig resa. Rasmus Hedegaard - Smoke weed everyday. Queen's Garden.

Hösten när allt jobb & festande startade igång igen... November & December levererade bra och vi har haft många trevliga stunder med fina människor. Jag blev kär. Jag som trodde jag aldrig skulle känna den där känslan igen.. Som jag och Veronica whinat ihjäl oss om att vi aldrig kommer hitta någon. Och där stod han rakt framför mig. Jag hade inte fattat någonting hela sommaren, och inte hösten heller för den delen. Men då en dag, insåg jag. Jag tycker ju om han... Vad håller jag på med!? Världens finaste och snällaste som gör livet till det bättre på så många sätt. Och det perfekta året avslutades med ett sms som jag fick 23:59: "Gott nytt år Älskling :)"

Jag har gjort så himla mycket 2011.. Jag har utvecklas som person och jag har tagit risker som fått mig att må bättre än någonsin. Ibland kan man tänka tillbaka, och då märker man hur olycklig man var, ända in i själen. Idag är jag glad att jag fått vara med om så många prövningar, skitsnack, rykten & hemska saker.. För det har format mig till den jag är idag. Jag har växt mig starkare år efter år.... Och idag kan inget, eller ingen bryta ner mig. Stort tack till alla mina fina tjejer som funnit där.

Utan er hade jag stannat där på botten.

Bjussar på lite bilder.. Men börjar från Juni då man var happy! :D 

Juni:

De var mycket jobb.. Men ändå hann man njuta av de lediga stunderna.. Jag fick min första EGNA lägenhet. Vi drog på Gällivare Cruising och hade det bra! 

Juli:

Ökx Marknad, Boden Alive & PDOL! En oförglömlig månad med bästa människorna!

Augusti:

Vi hade personal & drog till Luleåkalaset. Vi åkte till Alanya första svängen... :-)

September:  

Jag & Rebecca packade väskorna och drog till Alanya och hade det amazing än en gång!

Oktober:   

Myste igen alla förlorade timmar med gumsan! sen så var det ju Mikaeli.. Vi drog till Kalix och shejkade loss :)

November: 

Fotade jag absolut ingenting... Men November startade bra.. Och slutade ännu bättre! Jag och Vero hade många filmkvällar, och fester med bara oss två, för att sedan dra ut på äventyr :) Jag lägger in två bilder som får beskriva månaden rätt bra istället!

December:

Och där föll man pladask! En "blöt månad" med drama, men ännu mer trevligheter! :-)

Månaden började väl sisådär.. För att sedan avslutas som en saga!  

GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA!   

" Remember: people only rain on your parade

because they're jealous of your sun & tired of their shade. "

Då har 2012 rullat in med sin fulla rätt... Och det nya året firades in med fin fina människor, go dricka & bra humör ;) Skönt var det att vara hemma i Ökx.. Sparade massa pengar på köpet också. 

Jag ska bara ha ett nyårslöfte detta år.. Och jag ska hålla det. Nu får det vara slut med att shoppa på internet.. Tycker det bara trillar in räkning efter räkning.. Knappt så lönen räcker till snart om jag inte får ett slut på detta. Visst, det är hemskt roligt få hem paket efter paket.. Men inte lika roligt i slutet av månaden då allt ska betalas. Nej, nu är det färdigt med det. Finito! 

Oj, vilken trevlig dag jag hade igår. Surrade ikapp månader av förlorat surr med Johanna. Hann äta & fika på Brännvalls, köpa lite dricka till idag, nagellack och lite smink. Var sjukt längesen jag umgick med Johanna, och det ehövde jag verkligen. För hur vi har roligt!   

Sen så åkte jag hem, duscha och fixa lite... Och sen for jag & Adam och hämtade upp Johanna.. Så vi åkte och körde skogsvägar, talade om allt mellan himmel & jord och bara var. Sen åkte vi till Räktforsen och hälsade på Emil där vi satt i någon timme. Trevlig och lugn Fredagskväll. :) Sen så åkte jag och Adam till Vännes och var uppe hela natten, närmare bestämt så låg vi och surra till 06.30 (!) Så idag har man verkligen sovit så man orkar med att fira in det nya året. Woho!

Nej, dags att börja göra sig klar då. GOTT NYTT ÅR förresten!

Just nu sitter jag i soffan, med chips- och dipskålen i anda handen. Det får bli min fina nyårsmiddag. Och enda måltid under dagen. Det får duga.

Siier och funderar på mina ilandsproblem... Ska jag orka spola upp ett bad, ta mig en iskall cider och bara ligga där i en timme... För att sen finna krafter att göra sig klar. Det ska sminkas, smörjas, torkas hår, fixas hår, väljas kläder och hinna fundera ut var man ska sitta och ta sig. Det tål att funderas på det med.... 

Målat naglarna, fixat håret och sminkat mig riktigt mycket.. Känns väldigt, nästan för längesen man tog sig tid till något sånt utan att stressa sönder sig själv. Att det är härligt med lediga dagar! =)

Nu ska jag försöka ta mig ut, starta bilen och hoppas att det går bättre än inatt att köra. 

Gårdagens spökjakt hade kunnat sluta i tårar för att vi var rädda för spökena. Men istället avslutade jag kvällen hemma hos Mamma, ompysslad för att vi hann ner en sväng i diket innan vi ens kunnit till stället. 

Så kan det gå. Och jag som aldrig i hela mitt liv varit med om någon olycka. Jag har varje gång klarat mig undan det, oavsett om det var tok körningar. En gång med skoter. Och sen dess är min rygg kapsejsad, men inte värre än så. Ingenting farligt. 

Men igår när vi kände att bilen fick sladd över vägen... Och snöröken som gjorde att man inte såg någonting. Fortare än jag hann blinka tog jag ett hårt tag om Kia, la mig över henne så inte hon skulle skadas. Samtidigt som jag tänkte: "Om vi åker in i ett träd, snälla säg att Kia klarar sig" Jag blev riktigt rädd för första gången i mitt liv. Allt gick så himla fort så jag hann inte tänka. Kände att bilen slungade mig från sida till sida där bak i bilen. Obältad för första gången på länge. Slog axeln och handen som är mongo, men det går väl över om någon dag... :)

Tur alla klarade sig jävla bra, och alla fina människor som hjälpte oss. Creds till er! Det är såna här gånger man märker hur många människor det finns som bryr sig, och hjälper till. Sånt tycker jag om.

You don't have to save me, just need you to follow. Cause we made it all this way.

Idag ägnar jag en tanke till alla som någongång blivit misshandlade, alla som gjort det och alla anhöriga som oftast är dom som får ta den största smällen av oss alla.

Som anhörig får man stå där, och se på när en familjemedlem sakta tynar bort eller gör något som får ens värld att vändas upp- och ner... Tro mig, jag har sett saker som dom flesta inte skulle drömma om ens. 

Jag har fått höra en dag när vi var samlade hela högstadiet, inför 120pers om när min bror hade misshandlat några oskyldiga människor, varpå dagen efter fick jag se en bild i tidningen där jag tyckte att jag kände igen en tröja där, precis en sån tröja jag köpte på Jokkmokk's Marknad med opassande tryck till en 12åring på. Jag tyckte jag kände igen ansiktet som dom hade "suddat" över. Jag läste rubrikerna "3 män misshandlade grovt oskyldiga människor mitt ute på Storgatan i Luleå" 

Jag har blivit hotad på skolan. Jag har fått höra av lärare att jag är, och kommer bli "exakt likadan som min bror." Jag har blivit kallad amfetaminmissbrukare. Jag har fått höra att jag skulle sälja mig för en blyertspenna... Av en LÄRARE! 

Jag har fått, så många gånger uttrycka, skita i hur jag kommer må efter det... Allt för han. Allt. 

Jag har vaknat många nätter av att han ringt, varit urspårad, eller att någon ringt och sagt "Han är inte i bra form" Jag har så många, oräkneliga gånger, fått höra att jag kommer bli ett exakt likadant psyk, socfall och sönderknarkad precis som han är. 

Jag har fått ta han i försvar tusentals gånger, fast jag egentligen vetat att han gjort fel. 

Jag har fått ett telefonsamtal... När han stod på en avfart med en bössa tryckt mot huvudet.

Jag har fått springa emellan och bryta flertalet slagsmål med honom inblandad.

Jag har varit en av få som kunnat lugna ner honom när det varit åt helvete. 

Jag har för hans skull, gått in i ett hus med en beväpnad karl med bössa som hotade mig. 

Jag har gått genom eld och vatten. Och det kommer jag alltid göra. Alltid. 

Alla säger att jag ska släppa taget, "skit i honom, han är inte värd det. "

Ibland har vi fått fly land och rike för honom...

Och ibland har vi fått ge bort våra ägodelar bara för att ha honom i livet.

Ibland har man varit uppe hela natten bara för att han ska vara lugn och inte hamna i trubbel. 

Han är mitt kött och blod, och jag kommer alltid älska han precis lika mycket, alla dagar på året vad han gör. För, för mig är han en bror... För endel andra är han bara en vanlig "knarkarunge som förstört sitt och andras liv" Jag kommer aldrig sluta kämpa. Jag kommer aldrig sluta älska dig för den du är.

Och jag kommer vara förbannat stolt över mig själv som stått där, fått se på allt elände, mått sjukt psykiskt dåligt men ändå klamrat mig fast på stegen och klättrat uppåt och står med båda fötterna på jorden, har ett jobb, ett eget hem, och en familj som står bakom mig i ALLA lägen.

Jag kommer aldrig sjunka lika lågt som dom som kallar flertalet ungdomar i Överkalix kommun för "knarkarungar", "gangstrar" eller "psykopater." Jag tycker inte om människor som direkt dömer ut flera. Bara för att man använder droger är man ingen sämre människa för det. Och ni må tycka jag har fel. Men oftast är de dom bästa människorna, som det bara har gått snett för, någonstans där på vägen hamnade dom ur balans. Jag tycker alla människor förtjänar fler än en chans. Alla förtjänar sina chanser till dom visat motsatsen.

Sluta hata, och börja älska varandra istället.

I detta samhälle finns alldeles för mycket hat, fördomar & skitsnack. 

Jag vet, jag har varit en av dom själv.

Men minst 3 personer kom fram till mig ihelgen fast jag såg saker jag hade tänt igång direkt på(och säkert hälften som läser den där bloggen också), om det var för 3år sen....

Men jag höll mig lugn, samlade mig och tänkte på allt jag skulle förlora. Det är inte värt det.

"Man ska inte ta i skit utan handskar" som Mamma säger till mig flertalet gånger.

Så, imorgon ska jag gå på manifestationen enbart för alla som fallit offer för misshandeln, alla anhöriga för allt dom fått stå ut med. Och även för alla som misshandlat. Jag tänker på er alla. 

För dig kommer jag alltid gå genom eld och vatten, alltid.