Höll på tänka på vad tiden egentligen går fort... 1år har flygit förbi, bara sådär..

Förra året i augusti....

Kom Jag & Johanna (bland annat) på den briljanta idéen att dricka, en måndag,  helt själva...

Gå in på länken & kolla in dessa snygga smycken! ;)

http://www.mittnamnhalsband.se/

Jag kom mig idag (äntligen) för att boka färg & klipptid. För mitt hår är risigare än någonsin. Hojj! Det måste åtgärdas direkt. Och jag har bestämt mig att klippa av, åtminstone ganska mycket av mitt hår, det behövs verkligen. För jag kan inte ens borsta mitt hår när det är blött, det är som ett enda stort tuggummi.

Vågar jag.... eller vågar jag inte?

"Ingen som upplevt sin livs stora kärlek kan säga till dig: Han är inte bra för dig. För skulle dom veta hur dåligt man mår utan personen, och prova gå 1mil i ens skor, kanske dom ändå skulle fatta en del av poängen. "

Ibland vet man varken in eller ut.. Saker som legat & nött i flera,flera månader.. Och man vet fortfarande inte hur man ska göra. Jag sitter där just nu. Jag vill, men samtidigt inte. Jag vet att jag kommer bli sårad, jag vet att jag kommer få vara ledsen många, många gånger. Och jag vet att utan allt det, kommer jag ändå vara ännu mer ledsen. Ensam, ledsen & deprimerad. 

Och så är det så jävla svårt att lita på någon som svikit en gång på gång, , gjort saker bara för att göra en svartsjuk, legat med världens äckligaste fittor & framförallt gått en bakom ryggen & varit elak.

Jag är mycket möjligt  ful, fet, dum i huvudet, ser ut som en gris. Men jag har ändå ett hjärta, ett hjärta som pumpat för dig i många år. Ett hjärta som blivit krossat flertal gånger, men ändå fortsatt pumpa vidare.

Men innan det där hjärtat slutar pumpa, borde det ha tagits ett beslut. det borde ha skett förändringar, stora sådana!!! För ett hjärta pumpar inte utan någon att pumpa för. Och en vacker dag sitter du där, och hjärtat har slutat pumpa & inser att alltt är försent....

Allt var/är upp till dig. Du har ett val, förändras, eller gå. That's it. Jag är ingen papperskorg man kan slänga skit i, utan att till  slut den där papperskorgen får nog, och blir full. Allt & alla har en gräns. Snart ger jag upp allt, så är det. Ingenting kan vara vät att ta så mycket skit ifrån, aldrig. Inte ens sitt livs stora kärlek?