Idag känner jag för att bara ligga inne, äta en fet burk med B&J's, se en sorgsen kärleksfilm, dra på mig mina fulaste mjukisbyxor och den största, mysigaste tröjan jag kan hitta. 

Och det är precis vad jag ska göra ikväll. 

Sen så känner jag efter ett stort behov av att göra något åt mitt tråkiga barr. Är ju så sugen på mörkt igen......... men till sommaren är det ju inget annat än blont som gäller ;) 

Förkylningen tar över mitt liv..... Motivationen är på noll. Och jag som skulle tvätta så stort. Men då febern slår till den dag jag är ledig denna vecka är ju inte alls konstigt, näe. Med min otur får jag väl magsjuka också på köpet. 

Jag vill vara frisk. Hitta inspirationen till att göra saker igen. För just nu känner jag mig som ett vandrande vrak som inte gör mer än att sova och jobba. Jag vill ha energi! Jag vill börja träna igen, gick ju så bra.. Tills man fick förkylningen. Näe, dags att knata iväg till Tvättstugan och göra lite nytta för engångsskull..

Lite dryga 3månader kvar så får vi ligga på playan. Dricka goda drinkar. Sola. Bada. Bara vara. Ta vara på de få dagar man får där. Känns ruset att få vara på den plats där man trivs som fisken i vattnet. Pruta. Köpa kläder man egentligen inte behöver. Gå igenom Bazaaren med den där känslan att allt är bra, man går igenom vimmlet med ett leende på läpparna och vet att kvällen kommer bli ett minne för livet. Så många minnen från en enda stad. Många år har man spenderat en vecka där, och varje gång nästan gråtit när man satt sig på bussen för att fara hem. Många minnen. Och fler ska det bli. Men som jag sa här tidigare; "Jag tror det här kan bli min sista resa dit." Den sista resan med party och galenskaper med en god vän vid sidan. Men, man ska aldrig säga aldrig :)

"Ohana means family, family means nobody gets left behind. Or forgotten. "

Idag, och igår fick jag vara ledig. Så då har jag spenderat tiden med mina två fina! Idag har vi varit ute och glidit Polaris i go vädret. Härligt var det. Tills vi fastnade, och stog där länge.. Så man hann börja frysa. Men sen har jag bäddat ner mig i soffan under filten och somnat så gott ett tag.. Nu ska jag dock sova hemma. Kanske inte det bästa när jag åkt på en förkylning och har tungt att andas, och så har Kia släppt hår som aldrig förr.. Och mest i sovrummet. Så inatt lär jag antagligen ha väldigt svårt med att alls få andas. Äh, smällar man får ta när man är lat och inte dammsugar nästan varje dag...

Nu säger vi på Björnstigen godnatt! ;)

I Fredags kväll fick jag ett samtal.. Ett samtal som inte innehöll många ord. Men direkt jag såg vem som ringde brände det till i hjärtat på mig. Jag hann fundera, har det hänt något? Tänk är han arg, tänk är han ledsen? Jag jobbar, hinner jag verkligen prata med han? Men efter många signaler svarade jag. Samtalet var kort. - Kan du inte komma till Kalix ikväll och dricka? De händer ju som ingenting... Tänkte om vi skulle ha setts, är ju som ett tag sen. Sa han. - Ja, men du kan ju komma upp någon gång nykter också. Börjar bli månader sen jag har sett dig, blev mitt svar. - Jaha, men du kan ju höra av dig om de händer något. Puss och Kram. - Hejdå, Puss och Kram! De sista orden han sa värmde i hjärtat. Jag vet att han kanske bara ringde för att höra vad jag gjorde och hur jag hade det. Ibland tror jag han saknar oss, fast han inte vågar erkänna det. Han vågar inte erkänna att han står mittmellan två saker. Där dragningskraften är större åt det ena hållet. Den snariga, bråkiga, tuffa vägen. Som han valt framför oss flertalet gånger. Men innerst inne vet jag att han älskar oss över allt annat. Någonstans där långt inne, innanför den hårda, tuffa ytan finns ännu en del av den blonda, busiga pojkens känslor kvar. Jag vet. Och jag kommer alltid veta. Aldrig ge upp. Aldrig.

En dag kommer den dagen jag önskat i så många år komma. Jag vet det.

Nu får det vara slut. En gång för alla. Nu är det finito med Nelly, rapunzel, eleven, bubbleroom, lyko, GinaTricot mfl. Nu är det bra. Ångesten växer sig bara ännu större när jag ser mina fakturor. Shopoholic är bara förnamnet.