Jag & Veronica har ofta våra diskussioner... När fan vi ska hitta våran prins. Prinsen som är redo att ge upp land och rike för oss. Prinsen som kommer ridande en vacker dag och räddar oss ur allt elände. Prinsen som älskar oss för precis den vi är, och inte någon vi tänker bli. Prinsen som är snäll. Prinsen som säger spontana ord som: "Vad snygg du är". Prinsen som vågar hålla oss i handen ute bland folk. Prinsen som accepterar våran familj. Prinsen som accepterar att vi inte väger 40kg.

Idag har jag insett Veronica, den dagen kommer. Den gör det. Vare sig vi tror det eller inte. Men det kommer komma en dag då vi hittar våran Prins. Du får gifta dig innan 30, jag lovar. Den dagen kommer då du får stå där iklädd den där långa, vita brudklänningen med ett 5meters släp, och fundera om du ska ha slöjan eller inte. Den dagen din Mormor få gråta krokodiltårar för att du står där, på altaret med din snälla, söta Prins bredvid dig. Den dagen då hela din stora familj kommer sitta på första rad och bli förundrade över hur fin och lycklig du är. Den dagen kyrkan kommer vara fullsatt av människor du älskar. Den dagen jag kommer bjuda in alla "gamla flammor" så dom får se hur jävla vacker och lycklig du är, och ångra sig att det inte var dom som stod där med dig. Den dagen vi alla vet kommer komma.... Vi vet inte när, var eller hur. Men den kommer komma. Jag lovar. Bara du lovar mig att inte skippa våra fina filmkvällar helt bara. :) 

Den här låten är tillägnad dig. Fina, genomsnälla du. 

This time I wonder what it feels like,
To find the one in this life, the one we all dream of.
But dreams just aren't enough.

So I'll be waiting for the real thing,
I'll know it by the feeling.
The moment when we're meeting will play out like a scene,
Straight off the silver screen.

So I'll be holding my own breath right up 'til the end,
Until that moment when I find the one that I'll spend forever with.

'Cause nobody wants to be the last one there.
'Cause everyone wants to feel like someone cares.
Someone to love with my life in their hands,
There's gotta be somebody for me like that.

'Cause nobody wants to do it on their own,
And everyone wants to know they're not alone.
There's somebody else that feels the same somewhere,
There's gotta be somebody for me out there.

Riktigt, riktigt sugen på mörkt hår igen.     

Varit vilsen på djupet. Jag har famlat i mörker - Men i dig såg jag ljuset.

Fan också, vad jag älskar dig Kia! Min livsglöd. Du är bättre än bäst.  

En dag var man lycklig. Hade pojkvän, en underbar hund och kände sig älskad. 

Idag borde jag egentligen vara lyckligare. Jag har världens underbaraste vänner, den starkaste familjen, fortfarande den bästa hunden i mina ögon. Och så känner jag mig uppskattad. Och älskad. 

Men ändå är det något som fattas. Den där lilla pusselbiten. Pusselbiten som gör mig hel.

Jag gråter inombords fast jag inte vill. Jag vill inte tänka efter för mycket. Jag vill ta dagen som den kommer. Göra saker som gör mig glad. Göra saker med underbara människor. Inte tänka efter innan jag gör något. Bara vara. Vara den som jag egentligen är. Spralliga, busiga och energiska jag.

All that I had was all I'm gonna get.

Jag vet inte hur många gånger jag ska ta mig igenom det hära.....

Men OM jag saknar det. Jag saknar ihjäl det. 

Snart är det vår igen.

Och då är resväskan ganska fort packad vill jag lova. 

"I hade the time of my life"

”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund.

Att inte våga är att förlora sig själv.” 

Vissa dagar kan jag sakna allt. Allt som man varit med om. Alla fina människor som kommit och gått. Alla som ställt upp för en.  Alla som funnits där. Allt roligt vi har gjort tillsammans. Alla tokigheter vi kunnat skrattat åt i timmar. Alla gånger jag fått tappa fotfästet, för bara en liten stund. Gjort galna saker. Jag kan än idag skratta för mig själv åt allt man gjort. Som jag och Johanna dagen efter vi hade varit ute, stod i spegeln. Tände och släckte lampan gång på gång. En galen kväll som spårade ur helt enkelt. Jag kan än idag skratta åt när vi fick slut bränsle i ICA-korsningen och sprang som tokar och knuffa bilen till Pox. Alla saker vi gjort tillsammans. Saker som fastnat. Saker som betyder så mycket fast det egentligen inte var så mycket. Utomlands resor som spårat totalt....

Jag erkänner, jag saknar allt. De sista åren som varit de mest omtumlande i mitt liv, men samtidigt dom bästa. Jag har lärt mig vad motgångar är. Jag har lärt mig livets hårda läxa.

(Blandade bilder, 2008-2010)