Ärlighet. Ärlighet ändå till sista sekund. 

Jag uppskattar människor som är ärliga. Människor som säger vad dom tycker och tänker istället för att prata med det om någon annan bakom ryggen på en. Jag uppskattar att det finns faktiskt några få såna kvar i dagens samhälle. Såna som lyfter upp dig. Såna som är ärlig, rak och vet vad dom vill. 

Igår kändes livet som skit. Jag hade en födelsedag på jobbet, for hem och satt uppe hela natten.... Funderade alldeles för mycket. Och sen när jag väl skulle sova så spelade grannen så hög musik att det skaka i fönsterrutan. Så kl 04.00 somnade man. Alltid lika kul när man ska stiga upp 06.00. 

Ni kan ju bara gissa hur sur jag var.

Men idag är allt mycket bättre! Har jobbat 7-14. Och vi har hunnit med att ta upp granen, och jag och Angelica pyntade den så himla fint! ;) Sen har vi haft "lilla julafton" så 3gången gillt blev det julbord för mig! Gött. Sen for jag upp på BB, sov sisådär 2timmar och nu sitter jag här.. Ska snart brumma iväg till Töre för att hämta syster. Hoppas jag tar mig fram och tillbaka, för bensinen i bilen är snart slut.. Och börsen är tom! Jaja, lön på Fredag! Och detta kommer bli en mycket trevlig lön måste jag säga ;) 

Grävde fram en 3år gammal bild från när vi var hurtiga och tränade/spelade basket på skoj.

Jag minns det som igår. Dagen då en person spelade upp låten.. "Scotty doesn't know". Skrek den rakt ut i ansiktet på mig. Men sjöng en helt annan text.... bytte ut orden och sjöng "Lina doesn't know".

Känslan av att stå där, bedragen, uppriven och så olycklig var obeskrivlig. Jag fick svaga ben och trodde jag skulle falla ihop. Men ganska snabbt tog jag på mig jackan, och sprang ut med tårarna strömmandes nedför kinderna. Det var kallt, vinter. Jag hade fyllt år någon dag före det. Jag minns att jag sprang några meter, stannade till och väntade. "Kanske han kommer efter mig" Ingen kom, och det var bara vackert springa hem till Brännaberget. 

Jag minns allt som igår. Jag minns hur jag var själv. Så svag, så skör.... Som en tickande bomb som man aldrig visste när och var den skulle sprängas. Jag hade psyket i botten. Jag var osäker. Jag var rädd.

Som idag är jag rätt glad att jag fått gå igenom allt det där. För det har gjort mig starkare och tuffare. Idag skulle jag aldrig, aldrig låta någon styra och ställa över mig på det där sättet. Jag skulle inte vara rädd för någon. Jag skulle inte be om ursäkt fast det inte var jag som gjort fel. Jag skulle inte tycka synd om någon som gjort mig så psykiskt illa. Aldrig mer. 

Jag är förändrad. Och jag kommer aldrig låta någon ta lika mycket skit som jag fick göra.

Ditt hat gör mig starkare. För varje gång du öppnar munnen stärks jag. Du är svag, och jag är stark. Jag har ett riktigt liv, det har inte du. Jag har funnit den enda människan som kan göra mig glad, lycklig och knäsvag på samma gång, det har inte du. Jag klarar mig utan droger och sprit varje helg, det gör inte du. Och du kallar mig och mitt liv värdelöst?

When you're with me I feel complete,
that proves me you´re the one I need.
When you're not with me the days become longer, 
the feeling - I miss you- becomes even stronger.

I see you when it's bright outside - 
I feel you when I sleep at night.
I have still no words to praise you right - 
to me your smile is brighter than sunlight.

You're the only one who has made me feel this way - 
you make my heart rumble - I forget what to say. 
But sometimes there's no need for words,
just know for me you mean the world.

From the bottom of my heart- you're irreplaceable, 
want to spend my life with you- you're indispensable.

(Bild från 2007)  

Äntligen 20år får man säga. Dagen till ära beställde jag mig själv 2st presenter som snart trillar in på Coop så jag får hämta ut dom. Faktiskt, så behövde jag ett par rejälare vinterskor, och såklart ett par rosa Converse som jag haft tidigare, men blivit ganska så blekta med åren. Ut med det gamla, in med det nya!

Skrev nyss ett helt blogginlägg om hur jävla less jag är på folk som snackar och törs vara så stor i munnen, men när det väl kommer till kritan är dom inte alls lika tuffa längre........

Förstör det här, och jag förstör ditt liv. "What goes around, comes around all the way back again"

Vet inte var jag ska börja eller vad jag ska skriva... För inga ord i världen kan beskriva hur jävla mycket jag tycker om mina fina vänner. Erika, Jocke och Vero som ordnade festen.. Mamma och Pappa som fixade mycket dom också.. Emma, Matilda & Amanda som kidnappade mig, Krit & Michaela.. Lina.. Ja, alla som var där gjorde min kväll oförglömlig. Alla mina fina vänner samlade på en och samma plats. Jag ville börja gråta när jag tog av mig skoterglasögonen som var målade med svartfärg så jag inte skulle se något. Jag ville gråta när jag såg alla fina som stod där och sjöng åt mig. Men istället för att gråta kläcker jag givetvis ur mig... "ÅHH, vad dumma", "Vem fan har gjort det här åt mig". Dom orden betyder typ: Tack, ni är bäst i hela världen och jag älskar er över allt annat. Satan så lycklig jag var i Lördags. Inga problem för min del var det.. Dock var några andra sugen på att käftas, och det var ju hemskt tråkigt. Folk som crashar fester är inte bra alltså. Men lika nöjd var jag för det. När vi åkte hem fick jag order av Papsen att fara hem och sova för att någon fått i sig för mycket.. Men ganska snabb var jag och drog till nybyn, där grabbarna var. :) 

Ja, iaf. Tack. ALLA. Alla som var iblandade. Och TACK SÅ SJUKT MYCKET FÖR PRESENTERNA!

Jag älskar er alla. Ni är bäst!!!!! Glöm aldrig det.

Ni gjorde Lördagen till den bästa kvällen i mitt liv!