Hela helgen har jag sovit så lite så på morgon försov jag mig. Vaknade kvart i sju helt i panik. Fast 06.55 var jag på jobbet så. Jag måste fan lära mig att man inte kanske ska konsumer alkohol och vara ute tills fan avlöser en sent. Nej, nu ska jag sova igen mina förlorade timmar jag tappat ihelgen... För nu är ögonlocken nere vid knäna snart.

Dags att boka en tatueringtid. Det är på tiden.

Varje tatuering har egentligen en jävligt stor betydelse i sig.

Min kropp är som en tavla av mitt liv i olika kapitel.

"Love kills slowly" på underarmen. Och det vet nog alla vad det betyder.

Mina fyra stjärnor som är blandat i allt annat på armen som står för Kristoffer, Anton, Jenny och Lina.

Mina rosor som står för allt jag älskar...

"Hakuna Matata" som står för att "Det finns inga bekymmer". 

1991 som står för när jag är född.

Mitt Kinatecken som jag inte vet vad det betyder. Men för mig står det för min osäkerhet. Jag var väldigt ung, och visste inte vad jag ville med livet. 

Och nu ska jag äntligen dra tummen ur röven och göra den jag velat ha så himla länge. Min fina text som beskriver hela mitt liv i en enda mening. 

Sen ska jag ju också skriva en tatuering tillägnad hela stora familjen på nyckelbenet. Ohana. Kanske jag gör den först? Eller ska jag ta en stora först? Äh, vilket som. Båda betyder så himla mycket för mig så det är ju självskrivet att jag ska göra båda två.

Där satt vi alla fem runt köksbordet, Jag, Mamma, Pappa, Mormor och Morfar.

En kall, mörk kväll i slutet på September. En kväll jag visste att jag skulle somna gråtandes.

Vi skulle berätta det mest hemska jag fått höra i hela mitt liv åt Morfar. Snälla, söta Morfar. 

Snällt och lugnt inledde Mamma meningen som Mormor avslutade.... Jag kände hur tårarna började sakta rinna nerför kinden. Jag såg att Morfar tappade blicken helt, han blev tårögd och fick inte fram ett ord. Likaså jag. Jag fick inte fram ett ord. Jag visste inte vad jag skulle säga. Den kvällen tror jag att alla vid köksbordet i deras lilla kök ville gråta, gråta ut och krama varandra. Men så är inte vi. Vi är starka. Inga tårar. Inga känslosamma ord åt den det är synd om. Jag hade fått order om att jag inte ska behandla henne som att hon är döende, jag skulle behandla henne precis som förut. 

Jag vill inte inse. Jag vill inte inse det än idag. Jag vill inte inse att jag kommer mista en av mina absolut närmaste inom en snar framtid. Jag kommer inte inse det heller. 

Jag åkte utomlands. Trots att jag hade fått reda på det. Jag åkte och kände mig självisk. Men samtidigt så fri. Jag visste att jag inte skulle tänka på det under resans gång. Men jag visste att det kommer komma som en ännu hårdare smäll när jag kom hem. Sagt och gjort. Allt fick jag som en käftsmäll i ansiktet när jag entrade dörren på Brännaberget. Jag visste inte hur jag skulle göra. Jag visste inte vad jag skulle göra. Blackouten nummer ett. 

Dagarna har gått och eftersom tiden går lär jag mig varje dag att koppla bort saker som får mig att må dåligt. Människor som får mig att må dåligt. Saker som får mig att tänka på dåliga saker.

Allt känns mycket bättre. För förr eller senare kommer man acceptera livets gång. Man kommer acceptera att ens nära kommer ju faktiskt försvinna någongång. Man kommer acceptera att jag inte alltid kan rädda alla. Jag kan inte donera bort mitt eget organ för att en den andras ljus inte ska slockna, eller Jag fick inte. Jag kan inte rädda hela världen. 

Men jag kommer alltid försöka. Jag kommer aldrig sluta jaga dom som behöver jagas. Jag kommer aldrig sluta drömma om att det kommer en ljusare framtid för alla. Jag kommer aldrig att sluta hoppas. För under kan ju faktiskt ske.

Alla tankar till min älskade, fina Mormor. Love you, BIG long time!   

The Fray – You Found Me

Robyn – Hang With Me (Acoustic Version)

Melissa Horn – Innan jag kände dig

The Fray – Never Say Never

The Fray – How To Save A Life - New Album Version

The Fray – Heartless - Swinghouse Session

Daniel Adams-Ray – Förlåt att jag aldrig sagt förlåt

Air Supply – All Out Of Love

Petter – Längesen

Taylor Swift – Mine

Fin form, javisst.......

Helgen startade sjukt bra. Nästan för bra. På Fredag var BG och representerade oss på Hotellet och åt Julbord. Det spårade ju en aning, men sådär roligt har jag inte haft på länge. Så mycket som jag dansade, skrattade och drack gott har jag inte gjort på mycket länge. Jag och Vero som fixade oss alldeles för fina i flera timmar och dansade som vi aldrig gjort förr. Och hur jag skrattade åt det igår morse. Vi hade det helt enkelt för bra.

Igår var jag i enormt dåligt skick. Kändes som att jag ville spy mest hela dagen. Tills jag fick sluta, åkte hem och fixade mig återigen. Vi gjorde hotellet igår också, dock i ett mycket nyktrare tillstånd än på Fredag. Vi hade sjukt roligt, surrade men såklart slutade kvällen skit..... Jag och Veronica tog oss hem tillslut, i äckel vädret. Full av snö och genomblöt var jag när jag öppnade dörren till läggan. Lika fort la jag mig, fick 3timmars sömn och for på jobbet. Och nu idag känns allt som skit, igen.. Jag är så jävla less så det finns inte. Det går inte mer ord att beskriva hur jävla mycket jag hatar en viss människa. Jag hatade ingen, tills igår då du bevisade motsatsen, att det finns faktiskt någon människa man verkligen kan hata. Tack för att du förstört mitt liv, tack så jävla mycket. Du vet verkligen hur du ska sänka en människa. Just nu skiter jag i allt.............. Lika bra att whina ihjäl sig och flytta långt åt helvete. För här i kommunen ska jag då inte sitta och få mitt liv förstört ännu mer, aldrig.......

Du fick som du ville tillslut va? Det var det här jag väntade mig hela jävla tiden..... 

I städandet, tvättandet och fixandet... Ibland önskar jag att någon tvättade mina kläder åt mig, och städade kliniskt rent åt mig... Men man kan inte få allt, och tur är väl det! Något måste man ju förgylla sina lediga dagar med ;) 

Dags att springa till tvättstugan & sätta i en ny maskin....