Varför ska man alltid känna saker som inte egentligen är bra för en? Varför kan man aldrig riktigt glömma & gå vidare? Varför kan man inte bara hoppa över ett kapitel i livet & få glömma allt? Varför kan aldrig mina önskningar slå in?

Varför? Livet är fan inte lätt.

  ....  @ STUDENTVECKAN 2010.

Ja, äntligen! jag hade längtat hela året efter överkalix's stora höjdpunkt på året.. Men lika fort som den infann sig, ville jag bara att allt skulle vara över... kunde det inte bara vara måndag igen, det var mina tankar... Men så blev det Marknads-torsdagen..

Jag började dricka med grabbarna hos Tobias, sen kom Johanna & joinade mig, och senare knallade vi iväg till öltältet, där allt spåra.. jag fick i mig alldeles för mycket av det goda, de blev intriger osv.. senare drog vi iväg till tobbe's husvagn & hade efterfest ett par stycken... sen drog jag & johanna hem till henne efter en massa tjorv & gorm med diverse. natten avslutades med mig, som spydde ner Johanna's stuga. :( helt ovetande dessutom...

Fredag sov man i princip bort. Tur var det att jag var ledig, för jag hade aldrig orkat på något arbete.. Men vi fräscha till oss, gick & åt... Och drog senare till öltältet, nyktra! =) kvällen blev kort & det var lika skönt det.

Lördag jobbade jag först, sen drog jag snabbt hem & fixade till mig.. Och for sen ner till Josse & alla dom & började dricka lite smått.. Sedan bar det av til mumbis, och sedan till öltältet.... och sist men inte minst, hem ! blev tjorv så jag åkte hem med mamma 6 hoppade i sängs dirr jag kom hem, och lika bra var det... för jag skulle upp 06.00! 

Så på morgon var jag rätt så död, men det gick.. Jag tog mig upp & har avverkat en 10timmars tur, sett film med Johanna, och nu ligger jag här & ska strax stänga igen mina blå ögon och ÄNTLIGEN få sova ut på riktigt!!! Snacka om härligt! ;-)

... människor inser verkligen inte vad dom har, försen det verkligen är borta..

Jag vet att du säkert inte läser detta.. Men en sak vet jag: jag kommer aldrig se på dig på samma sätt som jag gjorde förr. du var min förebild, en bra mamma, en bra tjej. Folk förändras, endel mer eller mindre.. Men den dagen jag fyllde 18år och du skrev inte grattis var dagen jag började förstå att du hade förändras. Min student bal, du kom aldrig.. Då förstod jag ännu mer. Jag kunde inte ha betytt nå för dig, absolut ingenting. Du har valt bort oss. Och jag kommer då aldrig mer stå vid din sida, jag kommer aldrig någonsin mer ställa upp för dig, jag kommer inte komma på besök om du är hemma. 

Jag tycker du sjunkt sjukt lågt, ända ner till botten. Man gör bara inte som du gör.  Inte så mycket som min familj ställt upp för dig. Som sagt; det är sjukt hur folk kan förändras. Men.. What goes arund, comes around all the way back around....